Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Grefve Ekeblad temnade akademien till att bivista Soissonska
kongressen ocb arbeta nnder riksrådet, baron Carl Sparre ocb presidenten, baroa
Gadda, begge Sveriges ambassadörer. Man väntade stora saker för Europa
af en sådan allmän samling; men dermed tillgick efter vanligbeten: man
hrilar sig med nnderbandlingar om fred, ocb nyttjar den hvilan
till nytt ntbrott. — Med baron Carl Sparre, som återvände till engelska
beskickningen, reste grefve Ekeblad till England. Intet rike väcker mera
eftertanke än detta, ingen historia gifver mera kunskap om samhällens öden.
Idoghet, handel, välmåga, frihet, lag — allt har npprnnnit utur folkets
egen drift och tilltagsenhet. Genom strömmar af blod och täta
omvexlin-gar har det trängt sig fram till en någorlunda jemkad blandning af
herravälde och frihet och hulpit sig npp äfven under det yttersta elände. Så
länge en nation behåller mod, är den ännn långt ifrån sin undergång.–
— Än vidare nnder sina resor anmärkte grefve Ekeblad samhällen, som
obegripligen voro sammanbundna, men behöfva den sammansättningen till
deras (sitt) och Europas bestånd. — Andra tyckas likna ålderdomen, kunna
icke röra sig utan stöd, måste hjelpa sig fram med konster, som alltid
utmärka och ofta skyla svagheter, äro derföre nti vänskap ledsamma och uti
krig obetydliga.
«Med mycket förråd af kunskaper och betraktelser i dessa ämneu åter*
kom grefve Ekeblad till Sverige. Hans håg ledde honom uti kansliet. Der
finnes ännu af honom ett vidlyftigt sammandrag af riksens ständers till den
tiden gjorda anmärkningar och författningar. Jag tviflar på att denna
samling fått någon fortsättning till våra senare tider och att vid saknaden
mycket är förloradt. Olika och vidriga tänkesätt nti en söndrad nation kunna
aldrig tjena till nppbyggelse; men när partianda, egna afsigter och enskild
hämnd vilja skyla sig nnder redlighet och samvete, så uppväckes deraf
vämjelse hos dem, som tro, att dessa vigtiga ord hafva behållit sin rätta
och första mening. — Detta i sig sjelf obetydliga arbete, som dock fordrat
trägen möda och mycken urskillning, skulle jag vid detta tillfälle ej
omnämna, så framt icke efterverlden behöfde känna den tidens sed. Att kunna
ingenting var då vanhederligt: att göra ingenting intygade oduglighet, att
förnöta dagen med besök och små lustbarheter, uppväckte förakt. Man
tänkte så: hvad skall blifva af en yngling, som vårdslösar sina bästa år?’
När åldern påkommer, när eld och glädtighet aftaga, gunst och lycka
forlåta, då blir han lemnad ensam, utan aktning och utån den hugneliga
invärtes tröstan att hafva varit nyttig nti verlden.»
Vi böra erinra oss, att det är en af frihetstidens
högtbildade aristokrater, som talar sju år efter Gustaf
HI:s uppstigande på thronen. Den adliga ungdomen
hade redan erfarit inflytelsen af den nya regeringsandan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
