Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Sedermera», fortfar von Höpken, «träd de grefve Ekeblad fram på en
större skådeplats. Vi kade i Sverge ingen störré än riksdagar, som gjorde
något godt oeh i längden än mera ondt. Instiktarne, som hade sina tan*
kar fastade på de nyss förflutna besvärligheter, uppreste en annan makt pä
lika grund, utan motvigt, och besinnade icke, att blott med personernas
ändring förra olägenheter ej kunde botas och förekommas, som utgången
nogsamt sedermera bestyrkt. Emellertid var vid sådana riksdagar mycket
att lära: anledning att känna rikets angelägenheter, känna menniskor, ston
samlingars art och lynne, huru stora hopen styres af få, och alla af sina
egna afsigter. 1734 års riksdag var för polska väsendet i förtid samman*
kallad. Man glömde hufvudmålet och sysselsatte sig med småsaker: man
skilldes åt med förtret och olust, och beredde sig till de följande tiders
buller och oredor. — Vid den näst påföljande och uti historien en af de
mest märkvärdiga riksdagar (1738—9) var grefve Ekeblad uti Sekreta
utskottet, alltid uti arbetet, qldrig uti anläggningar, som han bar afsky för.
Då omstöptes till en stor del rådkammaren: de äldre förafskedades, nya
tillkommo. Det hörer till historien mera än till detta ämne och rum att
anteckna egenskaper af det förra, egenskaper af det senare rådet. De äldre
hade för sig deras (siu) ålder, långvariga tjenster under en konung, som
ännu var uti vördsamt minne: de hade för sig folket, vant att se dem uti
stora embeten, vant att lyda; men deras regeringssatser voro inskränkta,
ingen utsigt på framtiden, ingen tanke utom det närvarande, intet närmare
bekymmer än att bibehålla jemnvigten uti Europa, som betydde jemnvigten
mellan Frankrike och England: ett ord, (som) man uti förra tidehvarfvet
trodde sig förstå och mycket yrkade, men som nu förlorat den meningen
eller åtminstone blifvit grundadt på större uträkningar än vidsträckta
besittningar allena innebära. För öfrigt yppades under den förvaltningstiden
ingen håg och uppmuntran för att öka undersåtames välmåga, så att, ehurn
Inbyggarne icke voro med ovanliga utlagor betungade, gjorde dock brist på
rörelse äfven de vanliga för dryga; ty uti samma mån som kronan
behöfver skatten, bör för undersåtare öppnas nya medel att kunna gifva. — De
åter, som intogo dessas ställen, hade större utsigter, större anläggningar,
voro dristigare uti deras (sitt) företagande, ifrigare att uträtta stora saker.
Nationen antog småningom lika tänkesätt, mera liflighet yppade sig, mera
drift, och Sverge tycktes snart kunna få ett ypperligare anseende. Så vida
hade det segrande partiet mycken förtjenst; men som det måste arbeta sig
upp emot höga och mäktiga gensägelser, hade nöden tvungit att dertill
nyttja olyckliga medel, vinna nemligen röster med penningar och ungdom
med fjäs och smicker, hvaraf hände att snålhet smittade sinnen och pligter,
att sedighet och redlighet försvunno, att ära, dygd och fädernesland blefvo
ord utan mening: och att, då alla inbillade sig kunna regera, ingen mera
ville lyda. Dessutom hade hvälfningar uti rådkammaren och uti tänkesätt
väckt olust och missnöje. Man såg icke mera riket utan partier i rikét
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
