Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖRK: FRÅGAN OX HAN8 MARTYRSKAP.
441
orsakerna till s&dan vidrighet. Sjelf underkastade han sig med nöjdt sinne
den gudomliga forsynens skickelse.» *)
Mörk dog plötsligen af slag i sitt 49:de år den 26
Juni 1763, efterlemnande enka med sex oförsöijda barn.
Detta lefnadslopp, ehuru fullt af de bekymmer, som
de flesta menniskor få vidkännas, liknar väl ändock icke
ett martyrium. Väl påstås, att dom-kapitlet i Upsala på
grund af ett särskildt bigotteri varit obenäget att
medverka till romanförfattarens befordran, Oaktadt all den
moraliska och religiösa salvelse, hvaraf hans skrifter äro
uppfyllda, och Oaktadt kapitlet sjelf vid flera tillfällen
försett hans arbeten med sitt gynnande vitsord. Men
äfven om så varit, skulle det väl hafva stått i dåvarande
styrelses makt att förr eller senare i trots af kapitlet
gifva honom förtjent befordran. Sannolikt skulle denna
ej heller länge hafva uteblifvit, om ej Mörk haft det
missödet att midt i sin raskaste mannaålder genom
döden bortryckas från sin oförsörjda familj. Det är ej
värdt att räkna den vid 30 år bofaste Mörk bland
poesiens martyrer i ett land, der förtjenstfulla litteratörer
lefvat och lefva, hvilka i långt mera framskriden ålder
det ena året ej med säkerhet veta, hvarmed de skola
köpa sitt bröd det andra.
Den utförlighet och den tydliga förkärlek, hvarmed
Atterbom behandlat Mörks minne och den ovanliga
blidhet, hvarmed den stränga Hammarsköld bedömt hans
arbeten, har gifvit Mörk ett utseende af vigtighet i vår
litteratur, som han kanske icke i verkligheten äger. Han
må visserligen med skäl kallas Sverges förste
romanförfattare; men den art roman, som han här införde, var
icke allenast lånad från utlänningen, utan äfven af det
underordnade esthetiska värde, att den upphörde att
behaga näf den upphörde att vara ny. Jag har svårt att
*) Wilcke, Åminnelsetal öfver J. H. Mörk i kongliga
Vetenskaps-aka-demien, pag. 27 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
