Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå, huru man kan tillerkänna större förtjenst åt den,
som hos oss införde den sedolärande romanen, än åt den,
som hos oss först började efterbilda utlänningarnes
didaktiska poesi. Man har liksom till ursäkt för Mörks
svagheter anfört, att han icke hade bättre mönster att
efterbilda är Fénelon’s Télémaque och Barclay’s Argenis.
Men har han då verkligen uppnått ens dessa mönster?
Säkerligen är kompositionen i Télémaque långt
öfver-lägsen, händelsernas sammanhang långt fastare, de
handlande personernas karakterer bättre individualiserade;
och då stilen hos Fénelon är klassiskt ren, ehuru
vidt-sväfvande, är Mörks stil långt mindre ren och långt
mera — ända till den odrägligaste långtrådighet —
vidt-sväfvande. Denna sistnämnda svaghet gör, kanske mer
än något annat, att Adalrik och Göthilda icke mera
läses. Den som genomläst detta arbete i våra dagar,
slutar det med en känsla af välbehag, som om han mot
förmodan slutligen lyckats rädda sig från att sväfva i
detta bottenlösa haf af bombastisk ofdsvall.
Men dessutom kan frågas: skulle Mörk icke
möjligen hafva kunnat välja bättre förebilder än Fénelon och
Barclay? Skulle han icke, i brist på egen uppfinning,
hafva kunnat ådagalägga åtminstone sin goda smak i
valet af bättre mönster att efterbilda? Frågan kan ej
med noggrannhet besvaras, ty tillämpningen af smaken
måste härvidlag bero på vidden af beläsenhet Onekligt
är emellertid att han var samtidig med Bichardson,
Fiel-ding, Smollet och att åtskilliga af dessas bättre skrifter
utkommit innan Mörks litterära verksamhet upphörde.
Hvad är det då som beredt Mörk en så rymlig
plats i vår sköna litteraturs häfder, att till och med en
Creutz och ien Gyllenborg ofta få sitta trångt bredvid
honom? Att han icke var ett originellt skapande snille,
det medgifva äfven hans varmaste loftalare. Att han
icke heller var stiftaren af ett nytt tidehvarf för sin art
af konst, såsom t. ex. Dalin, det intygar litteraturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
