Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neder uti Fröjas sköte. Men när regnet faller uti skurar och blandas med
hagel, luta blomstren sina sorgsna knoppar till jorden och tappa både blad
och fägring. Träden förlora sina löf och visa afbrutna grenar. De omogna
frukter ligga vid rötterna af sina stammår, utan hopp att någonsin komma
till mognad. Åkrarne stå öde. Stubben är bruten och axen ligga
kringströdda. Bäckarne växa till floder och floder till sjöar, som i sitt
strömmande lopp kasta träd öfverända och bortskölja grödan af åker och äng.
Skogen står sörjande och marken eländig. Herdarne jemra sig, och
landt-mannen flyter i tårar att frakten af så många trötta fjät, som han gått, af
så trägna svettbad, som han haft, i så många arbetsfulla dagar, dem han
nött vid sin plog, på en dag försvunnit.
«Så är det med friheten: så länge hon styres af lagen, är hon den
största delen af ett folks sällhet. Hon gör deras hjertan stora och är en
amma för dygd och snille. Hon jagar allt nedrigt ur deras sinnen och
vänjer dem att bära ädla tankar i friborna bröst. Hon blifver för dem en
sporre och äggelse till äran. Ett lejon, säger hon till dem, som går i
skogen och lefver i frihet, går stoltare och bär ett större hjerta än ett annat,
som nöter sin hals uti band, och tager födan af sin herres hand. Det
förra går oförskräckt i all fara, men det senare bäfvar och kryper för dess
gissel, på hvars nåd det endast lefver. Så bör ett fritt folk vara större i
sina dygder och ädlare i sina tankar än andra, som äro trälar. Den konung
är lycklig, som råder öfver så stora själar, hvilka alla äro fria och så ädla
som konungar. Landet är säkert under så stolta hjeltars beskydd och
rikets välfärd trygg i så rena händer. Då är friheten äkta: en sky för alla
laster, en uppmuntran till dygden, och en oöfvervinnelig mur kring den
allmänna välfärden.
«Men när en menighet rasar drucken af sin frihet; när hat och afund,
när falskhet och egennytta, när högmod och skrymtan spöka i frihetens
hamn och missbruka henne att förnöja sina lustar, då skonas intet. Hopen
drifves ofta af ett blindt nit och vet inte hvart. Den ropar och vet inte
hvad. Den kastas som ett stormande haf och ett brusande svall. Ingen
omtanka, ingen föreställning och intet förnuft kan stilla de böljor, som gå
i dess blod. Der en så farlig flod flyter fram öfver landet, der ses intet
annat än thronens fall, de oskyldigas förderf, lasternas seger, dygdernas
träldom och på sistone ett ömkligt vrak af hela den allmänna välfärden.
Välsignelse och lycksalighet sköljas bort af landet; förderf och elände följa
i spåren. Och ett sådant sjelfsvåld stannar ej i sitt obetänkta språng, förr
än det till ett straff för sitt öfvermod fastnar i ett tungt och ofta blodigt
ok, der det försmäkta måste och storkna.
«Bland alla är ingen så olycklig som en konung, hvilken skall sitta
vid styret, när en stormande frihet drifver seglet. Han bär svärdet med
grämelse. Han måste ofta se oskyldigheten trampas och öfvervåld yfvas,
Malmström. I. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
