Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mi för en prosaisk uppsats kallad «En hjeltes
Beskrif-ning». Några poemer, inflätade i Mörks romaner, kunna
läsas hos Atterbom. De tillhöra hvarken de bästa eller
de sämsta på sin tid.
Carl von Linné.
Wieselgren har i sin Sveriges Sköna Litteratur
egnat en välförtjent uppmärksamhet åt de
vetenskapsmän i strängare mening, som genom sina skrifter
bidragit till språkets förkofran i rikedom, styrka och
skönhet. Till dessa hörer i första rummet Carl von Linné.
Wieselgren meddelar på flera ställen genialiska
fragmenter ur hans arbeten. Linné var förste president i
Vetenskaps-akademien. Då han den 3 Oktober 1739
nedlade sitt presidium derstädes, höll han ett tal om
«Märkvärdigheter uti Insekterna». Sedan han talat om
den mångfaldiga nytta, som hvarje skapad varelse
hem-tar af den andra, och huru hvar och en särskildt
sålunda i sin mån bidrager att underhålla det hela,
utbrister han:
«Har afse vi, nti denna verldsens af Skaparen sjelf gjorda hushållning,
hur allting skapadt är ej för sig sjelf t, utan ock äfven for andra. En vis
man slutar häraf den skuld Sjelfva naturen gör oss skyldig till i allt vårt
väsende. Bör alltså en stark använda sin styrka till andras hjelp, en vis
till andras underrättelse, en lärd till att andra undervisa. Slutet blifver då
detta, att de krafter Skaparen en viss förlänat, bör han använda ej allenast
att tjena sig sjelf utan mer och mest andra; tjena alltså och älska sin
nästa som sig sjelf, annars är han ovärdig den förmån han fått, och ej en
bonus vir, som den använder emot sin Skapares vilja och inrättning. Sedan
denna verlden en så undersam ekonomi fått, att hvar och en blef skyldig
tjena andra, följde härpå, att ock flera kommo tillsammans att tjena i ett
och samma ändamål; många krafter hoplagda uträtta det, som flera krafter
särskildt ej kunna åstadkomma. — En och en särskildt skulle svårligen
åstadkomma en kopparplåt, om han berget bryta skulle, vattnet afleda,
malmen vinna, uppfordra, kallrosta, sulbruka, vändrosta, smälta, gåra, hamra,
falsa, ntklippa och prägla skulle. — En och en för sig skulle näppeligen
uppbygga ett stort slott eller stenhns, om han grunden lägga, kallare upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
