Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I allmänhet utmärka sig den tidens praktiska
ve-tenskapsidkare genom stor klarhet, enkelhet och kraft i
framställningssätt. Att här meddela en karakteristik af
hv ar och en bland dem särskild t, kan ej komma i fråga,
då de ämnen de afhandla, ehuru populärt framställda,
likväl icke höra till vårt fält, och mindre egna sig åt
ett vältaligt än ett redigt och lättfattligt
framställningssätt. Emellertid böra.de ej med glömska förbigås:
deras nprnn förtjena ihågkommas af efterverlden, och ett
och annat litet fragment af deras akademiska stilprof
torde kunna höras med nöje.
Angustin EhrensvArd.
År 1743 nedlade Augustin Ehremvård, Sveaborgs
grundläggare, sitt presidium i Vetenskaps-akademien, och
höll vid detta tillfälle ett tal om «Ungdomens
uppfostran till krigsmän». Sedan han redogjort för de fyra
olika vapnens, infanteriets, kavalleriets, artilleriets och
fortifikationens olika väsen och verkningssätt, och visat
att hvar och en soldat bör företrädesvis lära känna sitt
eget vapen, men, då hvarje företags framgång beror på
en samverkan af dem alla, befälet måste känna dem
alla för att rätt kunna använda dem, fortfar han:
Olyckan är förhatlig ända till de äldsta tider tillbaka, derföre låtom
oss glömmd henne, och ju förr ju hellre bli Öfvertygade, att okunnigheten
är en olycka, som störtar folk och länder i yttersta förderf. — Således blir
det oryggligt, att en soldat bör ha rett att skilja de rätta krigsrörelser
fråu de falska; vetenskap att kunna känna sin styrka och sin svaghet;
erfarenhet att kunna nyttja sin styrka, hindra fienden och dölja sitt
ömmaste ställe, samt tapperhet att våga allt för sitt kära fädernesland: en
tapper medborgare har ingenting ospardt, icke lifvet en gång för sin
fosterbygd; han undandrager sig hvarken vid rådplägningar eller vid deras
verkställande; han kastar icke sin börda på en annan eller lemnar den oskyldiga
1 sticket; han sätter icke sitt fädernesland på vippen för egen båtnads skull;
han flyr icke faran för att lefva ett långt och nesligt lif. — Utaf dessa
egemkaper flyta de öfriga, som höra till tappra krigsmän: af tapperheten
kommer resolution till att gripa fienden an; af vetenskap och erfarenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
