Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hårleman.
År 1746 talade den ryktbare arkitekten,
öfver-in-tendenten Hårleman i Vetenskaps-akademien «Om
utländska resor».
«Af alla folkslag är oemotsägligen intet något mera begifvet på resor
och ntfärd än de svenske, hvaruti som uti mycket annat de röja deras
härkomst från de genom deras flyttning och härfärd så bekanta och
namnkunniga gamla Göter. Men eder, mina herrar, lemnar jag att eftersinna,
huruvida det i gemen sker med den föregående ransakning, den urskiljning af
ämnen, den föresats och den nytta för den resande samt båtnad för
landet och det allmänna, som vederborde, om icke uppsåtet att roa sig bättre
efter det fattade begreppet om det sedda och det obekanta, och att med
frihet kunna slå sig lös, oftare retar hugen till vandring än något rätt
gagnande anslag.–-Jag vill förbigå de få, som kunna vara
föranlåtna att hos utländningen söka hjelp och undervisning uti någon viss konst
eller vetenskap, den der så alldeles intager deras tid, att de ej äga rådrum
att se sig om efter annat, än hvad som endast kan bidraga till deras
ändamåls ernående. Sådanas berömliga uppsåt är nog rättfärdigadt i anseende
till samhället. Jag stannar vid de resande i gemen, de der, såsom
tiller-nade lemmar af rikskroppen ej böra ursäktas, då de utur ögnasigte lemna
något, som må kunna öka deras kunskap, främja eftertankan oeh vid
återkomsten tjena till fäderneslandets nytta, eftersyn och förbättring. — Dessa
och således sinnade, menar jag, lära med långt mera oro och missnöje än
fagnad genomvandra fäderneslandet, då de i allmänhet finna ett stort och
vidsträckt rike så tomt och öde på folk och inbyggare: huru landtbruket
mest öfverallt ej äger dess tillbörliga skötsel och häfd: att skogarne, rikets
klenod, så illa och vårdslöst handhafvas och dag ifrån dag så märkeligen
aftaga: huru å andra ställen åter ingen tillgång derå gifves, samt att
genom såning och plantering, gärdesgårdars görande och husens byggnader af
sten, ler och dylikt, den brist, som för utgången, obekymmersam och
skadlig hushållning derpå åstadkommit, ej bjudes till på något vis att ersättas:
huru näringsmedlen mestadels uti en förvänd ordning äro begynta och
fortsatta: att på de orter, der ringa eller ingen skog är till finnandes, man
dock som oftast anträffar mas- och smältugnar, hammarsmedjor och andra
kol- och vedödande inrättningar: att der boskap och fläderfä aldrabäst
skulle trifvas och lyckas, de minst äro påtänkta: att i Halland, Skåne, en del
af Kronobergs län och flerstädes, derest (hvarest) torra och sandiga hedar och
tjenliga ljungmoar intaga så mycket land, ses få eller inga fårhjordar, och
man tvertom uppe i de mera torra landskaper, der den långa vintern,
myckna snön, tall- och granskogen, och det å andra stallen föga tjenande
betet, synes böra förbjuda tanken till större antal af dessa kreatur än hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
