Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot sina fiender. Kort sagdt: ämnen äro här tillräckliga och långt flera
kunna efterhand genom konst och möda upptäckas och göras nyttiga; men
Skaparens ädlaste verk, menniskorna, äro de som mest hos oss saknas. Detta
rönes i alla näringar, och knappt lärer någon sjukdom i vår allmänna
hushållning kunna nämnas, som icke, då man följer efter med tank ar ne,
slutligen stannar vid folkbristen. Deraf kommer städernas näringslöshet:
landt-brukets lägervall: begge dessa hufvudnäringars skadliga blandning: brist på
legohjon: folkets utflyttning till främmande orter: arbetslönernas dyrhet:
tillverkningarnes ofullkomlighet och höga pris: utländska slöjdernas lönliga
införsel: undervigtens kännbara svårigheter: vexelkursens oskäliga stegring;
med ett ord: all oreda, som trycker våra näringar och hindrar vår välfärd,
hvilket vid hvart och ett mål tydligen kunde visas, om jag ej fruktade blifva
för vidlyftig. Många vackra och berömliga förslager hafva af redliga män
blifvit uppgifna; men som de ej kommit ihåg folkbristen, så äro deras
välmenta uppgifter obrukbara»*).–«Det är», heter det längre fram,
«alla folklösa länders art dels att hysa flera lättingar i jemförelse mot
andra riken, dels att lika antal gerningsmän ej hinner arbeta så mycket
som annorstädes. Om hela Sveriges och Finlands menighet bodde i en så
liten omkrets som Småland och Skåne, så skulle otvifvelaktigt födan vara
tillräckligare och välmågan större. Men när landets stora vidd flyttar dess
få invånare långt ifrån hvarandra, så hindras handel och rörelse dem
emellan. Städer och landsbygd råka då småningom i det tillstånd, att de endast
skiljas till \iamnet och vissa rättigheter, men ej till näringarne. I städerna
är föga förtäring af landtmannavaror, och deras oförmögna borgare mäkta
sällan deraf göra några upphandlingar: landtmannen har då ingen
uppmuntran till jordens uppodlande; ty hans varor missbjudas, hvarförutan dessa få
smärre städers aflägsenhet gör förseln för honom så kostsam och
tidsspil-lande, att hans möda ej blifver till hälften betald. Derföre kan han ej
sträcka sin omsorg längre än att skaffa ett nödtorftigt lifsuppehälle åt sig
och sitt lilla hushåll: fattigdomen och afsättningens svårighet qväfver hans
omtanka till jordens vidare uppodling, och sätter honom ur stånd att köpa
annat i städerna än det, som är för honom alldeles omistligt; han slöjdar
och väfver till egen förbrukning och jemväl till afsalu, om han förmår och
tiden det tillåter. Stadsboarne nödgas bruka samma lefnadssätt och samma
näringsfång: de idka åkerbruk, slöjda till eget behof och drifva hemväfnad.
Deraf kommer, att hvarje hushåll i städer och på landet liknar ett särskildt
och enstaka samhälle, hvilket sörjer för sig sjelft, det bästa det gitter och
förmår: man undviker det mesta man kan att nyttja hvarandras
handräckning; ja, man anser den för den bästa hushållare, hvilken är aibi
*) Kriiger, Tal om folkbristens orsaker etc. i Vetenskaps-akademien,
pag. 11 ff.
Malmström. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
