Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller sysselsatt, utan alltjemt befanns vid ett muntert och
ledigt sinne». — Yon Stiernman dog den 2 Mars 1765.
Det ofvannämnda talet «Om de lärda vetenskapers
tillstånd i Svea rike under Hedendoms- och
Påfvedöms-tiden» är fullt af lärdom, men derjemte okritiskt och
visar någon benägenhet för Rudbeckianism. Huruledes
våra hedniska förfäder idkade skaldekonst och historia,
beskrifves på följande sätt:
« Framför andra vitterheter yrkade de, dera9 konungar och förnämste
män, skaldekonsten, som äfven Oden dem l&rt hade, ej annorledes än som
Apollo eller Balder är stamfader för de grekiska och latinska poeter. Våras
versslag är alldeles skiljdt från andra folkslags rimkonst och intet efter
poetiska reglor medelst deras talesätt inrättadt. Om denna snillebragd
finnes ett offgammalt bevis, kalladt Hattarlykil; hvilket åtskilliga lärda, men
i synnerhet isländare, hafva budit till att nttyda, hos hvilka ännu i dag
deraf skola finnas de aldraäldsta minningsmärken. Hurudant deras språk
varit, intyga åtskilliga qvarlefvor af deras rim, af hvilka ännu många äro i
behåll, och kunna af en vettgirig läsas uti rimmen om Svea konungar
Carl och Grym, samt Norna Gesters sagudater, Heims kringla, Hervarar,
Götriks och Rolfs och många andra sagor. — Uti Eddas senare del
igenfås åtskilliga ordalag, formulär, ord, tillsättelser, tals omsvep,
beskrif-velser och afmålningar, hvilka dessa skalder hafva brukat såsom sina egna
och egentligen sig tillhörande: de utvisa sjl mycket snille, skarpsinnighet
och behaglighet, att man skäligt kan undra, huru dessa nordiska, hvilka
intet då voro uti allt så upparbetade som de österländska, hafva kunnat
blott med naturens i sitt vetts tillhjelp gå så långt som de gjort. Beras
lärda, kortvilliga och behagliga tillämpningar till så många fabler, hvilka
den tiden äro författade, gifva nästan de grekers och romares intet efter.
Uti deras sannsagor och häfdateckningar finnes väl något, som i allt ej kan
likna de sednare tider. Men om dessa svear jemföras med de äldre lärda
folkslag, hvilka hafva förtäljt sina förfäders gerningar och hjeltebedrifter,
så skall man just ej finna rätt mycket, hvilket bör lastas. Bet var fordom
hos alla en vedertagen sed, att med behagliga dikter och fabler tala om
sitt och sina grannars ursprung. Sjelfva de romare äro ej från denna lasten
fria, i fall den bör kallas last. När man läser och genomögnar det som
Bionysius Halicarnasseus i början af sin bok om de romares ursprung
anförer, så böra dessa lärda och belefvade romare antingen med de våra lastas
eller ock de med de romare från dessa fel och beskyllningar befrias; helst
som de äldres dämesagor haft det ödet, att deras upphofsmän varit skalder,
hvilkas konst bestod derutinnan att inveckla sanningen i sinnrika fabler och
föreställningar, och att derigenom vara så mycket behagligare: på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
