Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ögonblick? Och om menniskans öde i lifslängden blifver under de andra
djuren, hvi är hon upphöjd öfver dem medelst en ädlare sjal, hvilken dock
i så kort tid får nyttja sitt herravälde? Ja, emedan lefnadshvarfvet är så
inskränkt, hvi har naturen gifvit vår själ så mångfaldiga ting inom så kort
tid att utreda? Hvi har hon icke öppnat sig bättre sjelf för våra ögon,
men snarare likasom med flit dolt sig undan, att åstadkomma oss ett
ständigt bekymmer? — Man finner huru naturen att hjelpa denna brist
understundom låter födas och uppkomma sådana snillen, hvilka gå så långt öfver
allmänheten uti förstånds ljus, som denna de oädlare djuren öfverträffar.
Sådana snillen, hvilka, emedan det menskliga lefhadsomloppet är kort,
mogna tidigare än de flesta andra och med sina förståndskrafter under en
femtioåra lefnad arbeta för flera hundrade års ålder. — Ju sällsyntare
sådana snillen äro, desto angelägnare är deras lifstid och desto beklagligare
deras afsaknad. Det händer icke desto mindre, att de, som således födas till
menniskoslägtets prydnad, allrasnarast blifva hädanryckte. Ja, det synes
som fölle deras fram alstrande naturen så kostbart, att hon ej kunde lemna
oss dem på så lång tid, som allmänneligen för en menniskas lif plägar
vara bestämd. Men låtom oss hemskjuta detta till den försynen, hvars
lagar, ehuru obegripliga, likväl grunda sig i en evig vishet. Låtom oss tro
att denna inrättning är för Skaparen den klokaste och for verlden den
nyttigaste.»
Han slutar sitt tal helt pathetiskt med en adress
till ungdomen:
«Sådant är nu förloppet, mine herrar, af hans korta lifstid. Man
finner här inga giftermål, inga fullmakter, inga tillvunna rikedomar, inga
glänsande namn, men i det stället nyttiga rön, nya påfund, och, det som
är fast oskattbarare, ett anseende och en heder, hvilken grundar sig på
hans egen invärtes halt: en förtjenst, som är rotfast och som vår svenska
verld, nu först i våra tider, har lärt sig med tillbörlig högaktning att
anse. — Förlåt, värda stoft, om jag »nyttjar ditt efterdöme till en spegel
för den ungdom, som nu uppfostras. Förlåt om jag använder den sista
delen af denna stunden, hvilken annars borde hel och hållen till ditt
beröm uppoffras, att tilltala riksens ungdom, som här är tillstädes, häpqp
öfver din afsaknad, och uppfylld af dina förtjenster. — O landsens
blomster, din uppfostran har blifvit bespard till en tid, då uppmuntran icke
felar, till en tid, då vetenskaper högt aktas och deras idkare äfven i sjelfva
konungahuset omtalas. Lär fördenskull af detta exempel, huru din tid vid
detta lärdomssäte bör användas. Sträfva att vinna ett så allmänt bifall och
blifva så oumbärlig i ditt fädernesland. Lär att förakta all annan heder än
den, som tages af egen dygd, egen vitterlek, egna förtjenster. — Ja,
upp-muntrens, o värde ynglingar, uppmuntrens häraf, och förtjenen eder den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
