- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
479

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wieselgrens och få stå för hans räkning. Den största
stilistiska förtjensten torde bland Botins skrifter böra
tillerkännas hans ((Märkvärdigheter om konung Gustaf
I», införda i Vitterhets-akademiens Handlingar, andra
delen. ((Författarens antagna framställningssätt kommer
här helt och hållet öfverens med beskaffenheten af
ämnet, såsom han här uppfattat det»*). Denna uppsats
kom Yitterhets-akademien tillhanda under formen af ett
tal, hållet i besagda akademi den 24 Augusti 1773:

«Gustaf I», säger talaren, «har varit en af de största personer, som
natnren någonsin ntrnstat: en af de yppersta regenter, som Försynen unnat
ett folk. Han var försedd med alla de förmåner till förstånd och hjerta,
som uppväcka förundran, vördnad och kärlek: egenskaper, somså sällan
finnas förenade, och, då de äro förenade, så sällan uppodlas, så sällan brukas
till sitt rätta ändamål. Mindre mån om förundran än om kärlek: mer
angelägen om att få tjena än att få beröm, ville han hellre vara nyttig for
sitt folk än synas stor for verlden. — Oaktadt en mellan vidskepelse och
okunnighet delad eller försummad uppfostran, viste han i alla sina
författningar ett stort förstånd, i sina rådslag mycken klokhet, i sina tal vett och
skarpsinnighet. Bet var ej godt att komma för honom med förhastade råd
och omogna forslag. — Gustaf hade en ädel och från nedriga misstankar
friad själ. Bet visar nogsamt hans uppförande mot riksföreståndarens, Sten
Stures enka dch barn. Han umgicks icke allenast i fullkomligaste vänskap
med fru Christina Gyllenstjerna, utan hade ock mycken ömhet för hennes
son, Svante Sture i dess ungdom, största förtroende till honom i dess
manliga år. Han omfattade äfven med största nåd och förtroende sin största
och nedrigaste fienées, Gustaf Trolles, svågrar: Nils Ryning och Gabriel
Oxenstjerria: han gjorde Brita Trolles man, Lars Siggeson Sparre, till
riksmarskalk och sin käraste rådsherre, Oaktadt hans bror, Göran Siggesson,
var en af Christierns ifrigaste medhållare: han bevärdigade äfven
erkebisko-pens farbror, Thure Trolle, med sin nåd och sitt fullkomliga förtroende.—
Jemte insigter såsom general hade Gustaf mod såsom den bästa soldat: deraf
är hans historia full af märkvärdiga exempel. I sina tåg höll han sträng
ordning och delade sin ömhet lika mellan bonden och soldaten: han
skyddade’ den förre från allt öfvervåld, och ville ej att något skulle fattas den
senare. — Så eftertänksam, så försigtig som han var att fatta sina rådslag,
så vaksam, så oförtruten var han i deras utförande. Han var aldrig stilla,
aldrig fåfäng, städse stadd på resor från den ena orten till den andra. Han
delade sin tid emellan allt och förgat hvarken det nyttiga eller prydliga.—

’) Hammarsköld, 259.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free