Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var mycket rättrådig, frikostig att belöna förtjensten, allvarsam att
straffa brott. Utan flathet var han nådig; utån tyranni var han sträng;
Qerran ifrån begge lika skadliga, lika ödeläggande, tordes ingen begå
brott i uträkning på regentens nåd, och ingen behöfde af fruktan fly
idoghet och dölja förtjenst. I vestgöta-upproret, der så många voro
brottsliga, sade han sig vilja laga så, att räddhågan skulle komma till många,
men straffet till få. Derföre var han både älskad och fruktad. — Han
hade mycket godt vid att tala. Han höll alltid sjelf sina tal, så ifrån
thro-nen till ständerna och på sammankomster till menigheten som vid andra
tillfällen. Hans tal lyste icke mindre af behaglighet än af sammanhang och
mannavett: somliga af dem kunna anses för mästerstycken. — Han måste
uträtta allting sjelf, så i kabinettsmål som i krigssaker: nu talade han till
ständerna på riksdagarna och utlade rikets angelägenheter, med ordning och
styrka; nu måste han sjelf sätta upp förordningar och bref. Ifrån att gifva
sina generaler instruktioner, huru hela krigståget skulle inrättas och
utföras, måste han sjelf sätta upp reglor för sina evangeliska predikanter i
deras läroembete. — Han var mycket öm om sin höghet och svenska
thro-nens heder. Deremot tillät han icke något försök. När Kristian III i
Danmark tillböd sig att mäkla fred emellan Gustaf och de upproriska
små-länningarne, afslog han sådant alldeles, såsom stridande mot sin kungliga
höghet: hvarken ville Gustaf göra sig till part mot Däcken, eller erkänna
Kristian för sin och hans domare. — I yngre åren var han glad, lustig
och skämtsam: då sökte han sällskap, och älskade ett förtroligt umgänge;
men emot slutet af sin lefnad blef han otålig oeh misstänksam: då var han
sällan nöjd, klagade städse och spådde om tillkommande onda tider.
Utgången visade att hans klagan var skälig och hans spådom grundad. — I
sin vilja var han envis och häftig: skäl och ödmjukhet kunde ej alltid
öf-vertyga eller beveka honom. Då han ville gifta sig med sin aflidna
drottnings systerdotter, Catharina Stenbock, kunde biskoparjje med de bästa skäl
och lämpligaste ord icke hindra honom från hetsighet och hårda utlåtelser.
Sanningen äskar att stora mäns fel och laster böra icke mera förtigas än
deras förtjenster och .dygder. — Så länge Gustaf hade intet vågade han allt;
men sedan han blef en mäktig konung, var han mer försigtig än tilltagsen.
Hans grundsats var att icke våga det vissa för det ovissa, icke en stadgad thron
emot obetydliga fördelar» *).
Karakteren af Gustafs kyrkoreformation uppfattar
Botin med skarp och sannt historisk blick:
«Omvändelseverket är fullt af märkvärdiga bevis på Gustafs väl
öfver-lagda rådslag och med ett försigtigt mod utförda anstalter: han begynte ej
*) Vitterhets-akademiens Handlingar, II: 136 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
