Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna resning, som förf. egentligen åsyftade: man fästade
sig vid de i disputationen innehållna allmänna
betraktelser öfver dalallmogens gamla missnöje med de storas
öfverdåd i landet, öfver regenters och rådsherrars
skyldigheter och felsteg, med mera dylikt, som mindre
ansågs träffa in på konung Sigismund och hans
rådgif-vare, men väl på åtskilliga förhållanden, som just nu
ägde rum; ja, aktor påstod till och med att den
upproriska allmogens besvär, som kort derefter aflemnades
i Stockholm, innehållas i en paragraf af dissertationen,
hvilken alltså kunde anses snarare för fen instruktion för
bemälda allmoge, än såsom en dissertation för den
studerande ungdomen.
Ännu betänkligare funno vederbörande
dissertationen «De Poenis Innocentum», författad af en magister
Gran och ventilerad under Ihre. Både praeses och
re-spondens kallades för rätta.
«Hvad angår», säger kanslirätten i sitt betänkande till kongl. maj:t,
«hvad angår disputationerna De Victima Publica, De Ratione Status och
De Poenis Innocentum, uti hvilka professorn successift upptagit frågan:
Om en oskyldig undersåtes utlefvererande till fienden, när denne, under hot
af rikets förödande, begär honom ut och riket ej ser sig i stånd att
försvara sin undersåte; — så finnes frågan i disputationen vara således
framställd: Utrum civis alioquin innocens ab hostibus, sub minis excidii
civita-tis, expostulatus in manus eorum se ultro, pro patrise salute, tradere
de-beat, vel, si recuset, cogi possit nec ne? hvilken fråga professoren jakande
besvarat, och det, som å dess sida anföres’y i stöd af åtskilliga auktorers
mening. Men som professorn funnit sig gått med denna dess thesi för vida,
emedan Pufendorf ej sträckte sin tanke längre än att en sådan utfordrad
undersåte kunde desereras, dock icke till fienden utlemnas; (och) Grotius
jemväl statuerar, att en undersåte ex jure proprie sic dicto icke är
förbunden att låta öfverantvarda sig, hvarmed flere af professoren åberopade
auktorer öfverensstämma; så har professorn i sin förklaring velat skydda sig
under den axiomen, att regenters rättighet genereras och regleras af casu
necessitatis, samt sålunda gått in i en vidlyftig demonstration till denna dess
sats’ bestyrkande. —
«Kongliga kanslirätten har, vid öfvervägandet af de häruti förefallna
omständigheter funnit, att egenskapen af en casus necessitatis, efter
Pufen-dorfs och flera sunda moralisters mening, är ingen annan än att den i vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
