- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
512

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stundom talat saker, som de gamle kunnat tillegna sig med heder; men s&
måste man dock bekänna (i allmänhet att tala), det hon ännu icke hunnit
ur sina barndomsår; hon har ännu icke utblomstrat i alla de behagligheter,
hvarmed en ung skönhet ådrager sig hela verldens ögon. — Bland orsakerna
dertill är i synnerhet ett gammalt missfödsel, som kallas Licentia Poetica,
hvarmed man tror sig vara berättigad att mer få vara vårdslös i bunden än
i obunden skrifart; till belöning för det man är så artig och skrifver
verser, menar man sig fritt få fela: det ankommer ej så noga på ett vridet
ord, ett vridet rim, en vriden mening; läsaren håller vol till godo: Licentia
Poetica bör hugna skalderna med den förmån, att ej vara så tvungna etc.
Men jag vet sannerligen icke hvar de tagit detta privilegium: af de gamla
goda poeter hafva de det icke fått: ej heller af de bästa nyare på andra
orter: förnuftet och skaldekonstens art gifva dertill ingen anledning. —
Jag ser ej andra ord kunna brukas i poesi än i en behaglig prosa; men
att uppfylla raden sätter man ofta faster i stället för fast, mörker i
stället för mörk, milder för mild, gröner för grön o. s. v., att
förtiga det adjektivema nog ofta sättas efter substantiver. Ofta märker man
också ett sällsamt ord, eller kanske en hel onödig mening vara tillsatt endast
för rimmets skull, hvilket dock alltid bör följa tanken helt naturligt och
otvunget som en lydig tjenarinna!» *)

Vidare klandrar Dalin det då ofta brukliga sättet
att skrifva den alexandrinska versen utan att iakttaga
den csesur eller takthvila, som bör afdela versen i två
hälfter, så att hvardera innehåller sin mening ostympad.

«En poetisk frihet», fortfar han, «kan man icke neka; men man måste
besinna hvaruti hon består: icke i språket, i ljudet, i takten, i orden: de
böra alltid vara regelbundna, snygga och anständiga, liksom hederligt folks
drägt efter vedertagen sed; men hon består i tankar, afmålningar, dikter
och förtjusande infall. En obunden stil går icke ifrån sitt ämne: han är
nöjd med den prydnaden, att afhandla det med allvarsam ärbarhet, renhet
och tycllighet; men poeten får gå vidare och har större frihet; han flyger
till himlar och nya verldar: han stiger ned i afgrunder och hafsbottnar:
han skapar nya varelser, gör personer af dygder och laster, sätter lif i hårda
bergen och gör Sjelfva djuren vältaliga: allenast att naturen är hans ledare,
och sanningen, fastän i Sjelfva diktens kläder, framlyser ur alla hans
utlå-telser. Sådant kan man få kalla en tillåtlig Licentia Poetica.»

«I all slags poesi», menar Dalin vidare, «bör man iakttaga tre nödiga
omständigheter» (Dalin yttrar likväl icke hvad Hammarsköld lägger honom
i munnen, att man genom iakttagande af de tre reglorna skall blifva full-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free