- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
517

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligare än den emellan Dalin och Tasso. — Ett
afSahl-stedts fel och det enda, hvarifrån (snart nog) hans
efterföljare fullständigt gjorde sig fria, var, att i sina
omdömen öfver äldre svenska vitterhetsidkare (om vi begagna
ett hans egna utryck) «patriotera för starkt»; men
orsaken till denna nog frikostigt betygade aktning var ej
blott en mindre stadgad smak, utan ännu mer en
oskrymtad pietet»*).

Hvad Sahlstedts stil angår, så bedömes den i
allmänhet temligen omildt af senare tiders litteratur-historiker.
Hammarsköld medgifver väl att «man måste hålla
Sahl-stedt räkning för att han ifrigt bemödade sig om ett
rigtigt, rent, klart och prydligt föredrag; men»,
tillägger han, «det är stelt, saknar allt omvexlande lif och
är derföre i hög grad tröttande. Och i alla hans
skrifter vet jag knappt ett enda ställe, som icke genom sin
hårda, klanglösa ordställning och släpande
periodbyggnad skulle sätta den mest öfvade deklamatör i
förlägenhet vid uppläsningen.»

Wieselgren jäfvar detta omdöme, och, såsom det
synes, med rätta. Åtminstone måste Hammarskölds
för-kastelsedom icke kunna gälla Sahlstedts alla skrifter.
Det fragment, som Wieselgren meddelar ur Sahlstedts
äreminne öfver kapellmästaren Roman år 1767, bevisar
att författaren icke allenast förmådde höja sin stil till
verklig vältalighet, utan äfven tillegna den en viss
poetisk färgläggning. Han anfaller här sin tids förgudning
af nyttan:

tfDet är sannt, man kan bo i ett hus, fastän det icke h vilar på
kolonner: det har ingen nytta med sig, om dessa äro af doriska ordningen. Man
kan vara målning förutan; hvartill gagna bilder och blomverk? Detta
bildspråk 8korrar i öronen på ett hyfsadt folkslag; det smakar af barbari ....
Om konsterna med skäl lemna försteget åt vetenskaperna, så finnas de dock
alltid i dessas sällskap och dessa finna sig alltid väl i så artigt sällskap.»

*) Atterbom, Siare och Skalder, III: 194 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free