Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger Hammarsköld, som hans redliga sträfvande i
allmänhet och detta arbete i synnerhet icke förtjente. Men
de flesta förmådde icke fatta att äfven detta i sin mån
kan bidraga till befrämjande af kunskap om
modersmålet *). Att Manderström för poesiens utöfning fordrade
något annat än tillämpningen af de yttre mekaniska
reg-lor, i hvilkas nät man på den tiden trodde sig kunna
fånga skaldekonstens genius, visar sig i trots af hans
Rim-lexikon i hvad han yttrade vid sitt inträde i
Vit-terhets-akademien år 1773:
«Ju närmare jag vill visa denna konstens grunder, desto mera
öfverty-gas jag om otillräckligheten af allt hvad man till dess ernående skulle kunna
föreskrifva, och att det, vare sig i anseende till öfversättningar eller egna
alster, alltid står fast hvad redan Plato och Demokrit för mera än två
tusen år sagt, och som efter dem så mångfaldiga g&nger blifvit upprepadt,
att poeter icke genom konst utan af naturen tillskapas. Den som är född
med denna lyckliga eld, hyser redan inom sig den tjusande förmåga, som
genom alla prosodiers läsning fåfängt skulle förvärfvas: hvaremot en annan,
den naturen i dfenna delen icke velat gynna, med allt sitt bemödande aldrig
må hoppas vinna den fullkomlighet, utån hvilken han likväl icke får vänta
sig den äran att nämnas för poet» **).
Olof Bergklint.
aOlof Bergklint, stiftare af sällskapet Vitterlek och
sedermera upptagen i Utile Dulci» — säger Atterbom ***)
— ctföreriade verkliga anlag till både skald och granskare.
Också var hans inflytande på svenska vitterheten icke
litet och af flerfaldig art, hvarvid särskildt bör nämnas,
att han var skalden Oxenstjernas lärare. Om hans egna
skaldegåfvor bär den ännu ej förgätna Oden öfver
Motgång («Hur länge skall stormen då räcka?») ett
förmånligt vittnesbörd; och hans definition på vers är bättre
än alla i hans samtid brukliga, då han kallar den:
*) Hammarsköld, 268.
**) Vitterhets-akademiens Handlingar, II: 177.
’**) Atterbom, Siare och Skalder, 2:dra uppL, III: 199 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
