Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ljuflig sammanklang af ord,
Som, midt emellan tal och sjunga,
Är i den närmsta likhet gjord
Af sång for öra, dans för tunga.
Hans recensioner voro i Sverge de första, som åsyftade
att åt den vittra granskningen gifva en i någon högre
mening vetenskaplig grund och halt, men också dyme-
* delst en strängare karakter. I det väl skrifna «Tal om
Skaldekonsten», som han 1761 höll inför den i Upsala
studerande Yestmanlands och Dala nation, skönjer man att
han icke stannat vid Boileau och Batteux: han hade
lärt känna Baumgarten. Vackrare än i följande ord kan
ingen antyda skaldekonstens ursprung:
«Oaktadt de trånga gränsor, som inskränka vår insigt, uppstrålar dock
standom något högt i våra tankar, och vi tyckas likasom se något uppvälla
af ådrorna i den källan, som flyter af idel sanningar. Skaldekonsten har
ett sådant ögonblick att tacka för sin tillvarelse. Hon upphöjer det
menak-liga förnuftet, likasom vida öfver dess krets; äger framför alla andra
nyckeln till våra hjertan att sätta dem i eld och rörelse, ty hon kommer vår
natur närmast, som älskar sinnliga bilder; leder våra tankar likasom in i
Skaparens konstkammare; genomfar flera verldar och tillskapar nya varelser;
diktar, men efter sanningens reglor, då hon uppstiger i möjligheternas rike,
hvars grundritningar endast ligga i det oändliga förståndet, och med sina
bilder sätter åskådarena i en genomträngande förtjusning.»
Bergklint har genom detta omdöme icke blott
höjt sig öfver sin tids esthetiska åsigter, han blickade
djupare in i den skona konstens väsende, än han
kanske sjelf anade. Men den empiriska splittring, som
rådde i tidens filosofi, tillät honom icke att länge
uppehålla sig på denna höjd. Han öfvergår också härifrån
till den anmärkningen, att skalden måste hafva «ett qvickt,
lekande och genomträngande snille, som kan lätt finna
sig och år i -stånd att visa otaliga likheter, att
framdraga mångfaldiga tankbilder och genom deras
förunderliga sammansättning uttrycka något, som lifligen träffar
det han vill måla. Dessa bilder måste vara härmande
och under sjelfva dikten så naturliga, att de uttrycka de
ting och gemingar, som föreställas, likasom såge man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
