Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärer, efter utgifvarens sannolika antagande, hafva varit
Magnus Olai Asteropherus, Rector scholse i Arboga och
sedermera pastor i Yestra Fernebo i Yestmanland. I
förstnämnda befattningen skref han sin komedi, för att
efter tidens sed af skolans ungdom uppföras.
Skådespelets uppställning är af föga betydenhet. Den är till
en del orimlig — och det till en hufvudsaklig del, i
det att hjelten och hjeltinnan i pjesen begge dö, men
väckas genom gudamakters mellankomst till lif igen,
så att det i stället för en bedröflig tragedi blifver en
lustig komedi. — Men dialogen är märkvärdig. När
man betänker att pjesen är författad år 1610 eller
sannolikt dessförinnan, så kan man ej annat än förundra sig
öfver dess rena, lediga och vackra språk, jemfördt med
det som då för tiden brukades i den sköna litteraturen.
Dessutom är k vakters teckningen icke utan sina
förtjenster, ehuru de handlande personerna mera äro typer af
en viss genre än lefvande individer. — Handlingen är
enkel: en prinsessa, Tisbe, har afsvurit all gemenskap
med det motsatta könet och gör dagligen sin andakt i
Vestas tempel. Det Oaktadt skulle hon bortgiftas med
en ung, temligen lättfärdig herre, som hon hatar för
hans utsväfningar. Detta hat uttalar hon i hårda
ordalag, af den beskaffenhet, att ingen prinsessa i våra
dagar skulle vilja eftersäga dem, mot gudinnan Venus,
för hvilken hon har en obeskriflig afsky. Men denna
gudinna, godsint som hon är, kan äfven förolämpas.
Hon skall hämnas. — En ung jägare, Pyramus, också
en hatare af Venus, men en stor dyrkare af Diana,
utköras af den förtörnade gudinnan till hämnare och
hämde-offer på samma gång. Hon låter de två, Tisbe och
Pyramus, råkas vid utgången från deras gudinnors tempel
och befaller sin son, Cupido förstås, att skjuta dem båda.
Följden blifver en ursinnig ömsesidig kärlek. Efter en
något tafatt korrespondens, som medför ganska komiska
partier, skola de råkas i «Rosendelund». Tisbe kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
