- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
4

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken på sjelfständighet eller grundlighet, kanske ej
heller på synnerlig konseqvens, men som emellertid
tillfredsställde hans eget andliga behof och äfven torde
gillas af många andra, som af filosofien icke fordra
något annat än en kort och lättfattlig vägledning till lugn
och lycksalighet; hvilket också för mängden af
menniskor är det första och vigtigaste i lifvet. På andens
stora evigt upprepade frågor söker man här förgäfves
ett svar. De lemnas å sido såsom en gång för alla
besvarade.

Men en förtjenst, som ej nog kan uppskattas i
Leopolds samtliga skrifter, är den anda af frisinne, som
genomgår dem alla, och som är betecknande för hans
ungdoms tidehvarf. Den religiösa och borgerliga
friheten har aldrig haft en på en gång trognare och
lugnare försvarare än Leopold. För frihet och
mennisko-rätt, för upplysning och fördragsamhet upphörde han
aldrig att kämpa, äfven när han under trycktvångets ok
måste inlägga sin tanke i de fogligaste ordalag eller
under påtryckningen af majestätets nåd måste insockra den
bittra sanningen i smicker. — Till hela sitt enskilda
väsen i hög grad rättskaffens, var han i detta afseende
orubblig: foglig och eftergifvande af naturen kunde han
väl förmås att tiga, men att tala mot sin öfvertygelse
aldrig. Hvarken Gustaf III eller Reuterholm, den förra
hans vän, den senare hans fiende, förmådde aflocka eller
aftvinga honom ett ord af bifall till handlingar, som han
ogillade. Det förra seklets män utgöra i detta afseende
ett märkvärdigt slägte: med hofmannens smidigaste
ma-nér, med den sjelfsvåldigaste qvickhet, ofta, thyvärr,
med de lättaste seder, kunde de förena "det stoltaste
hjerta och den fastaste karakter, som dock ej visade sig
förr än i det afgörande ögonblick, då de behöfdes. Men
hvad som framför allt utmärker dem, är denna
frisinnig-het, som de, jag menar de bättre ibland dem, äfven på
samhällets höjder aldrig kunde förneka, emedan den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free