Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopold hade fästat hans uppmärksamhet och vunnit
hans välvilja. Lidén erbjöd honom att blifva
bibliothe-karie vid den stora boksamling, som han skänkt till
Upsala akademi. Men dertill erfordrades att Leopold
skulle blifva magister, och då detta ansågs kunna gå
fortare för sig i Greifswald än Upsala, tillstyrkte honom
Lidén att begifva sig till förstnämnda universitet för att
der taga sin grad. Leopold följde detta råd. Efter att
hafva utgifvit en gradual-disputation «De origine juste
introductae proprietatis», blef han promoverad filosofie
magister 1781; presiderade sedan för en dissertation:
«Causse cur tot veterum scripta perierint» och antogs
till docens i lärdomshistorien 1782. oSamma tid blef
han äfven medarbetare vid författandet af ett Tyskt och
Svenskt Lexikon af professor Möller. Genom flera
förmånliga anbud sökte man att kunna qvarhålla den
utmärkta unga lärde inom Pomerns område, och Leopold
befordrades till rådsbibliothekarie i Stralsund, hvarest
han med en för honom oförgätlig vänskap omfattades i
synnerhet af generalen Pollet och dess älskvärda familj,
åt hvilken hans skrifter förvara mer än en tacksam till—
egnan. Under befattningen *med detta bibliothek, der
han med egen hand iordningställde sjuttontusen volymer,
förvärfvade han den bibliografiska kännedom, hvaraf han
var synnerligen utmärkt. — Hans tid och vistelse på den
tyska jorden, säger Pontin, blefvo likväl icke
tillräckliga för honom att närmare deltaga i den sköna
vitterhet, för hvilken en Wieland, Goethe och Schiller m. fl.
redan då lemnat odödliga bidrag» *). En annan af hans
biografer, Skjöldebrand, finner denna förlust ej stor;
«Lyckligtvis för vår litteratur», säger den vittra
generalen, «vistades han ej så länge utom Sverge, att han
hunnit taga den minsta anstrykning af ett språk, hvars
värde i sig sjelffc ej kan bestridas, men som, i anseende
*) Pontin, anf. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
