Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEOPOLDS PRESENTATION HOS KONUNGEN.
I
disputationen kallade Leopold såsom odeskald, såsom
hög skald, icke en af de aderton utan den ende,
hvilken kompliment, syftande på Leopolds ledamotskap af
Svenska Akademien, väl icke kunnat yttras innan denna
akademi ens va* stiftad. Fru Ehrenströms berättelse,
som öfverensstämmer med .andra biografers, synes vara
tillförlitlig.
Måhända förtjenar Wieselgrens berättelse om
Leopolds första audiens hos konungen mera förtroende,
ehuru äfven den något skiljer sig från den vanliga.
Men Wieselgren åberopar^ härvid uttryckligen skaldens
egen muntliga uppgift. Leopold hade blifvit presenterad
af Armfelt. «Konungen», säger Wieselgren, «kom straxt
ut, och, med tydligt begär att göra poeten brydd, går
han med en viss häftighet emot honom och frågar: hvad
tycker ni om «Fideikommisset?» (Liljestråhles poem
Fideikommiss till min Son Ingemund.) För att rätt uppskatta
Leopolds ställning i detta ögonblick, bör man veta att
Liljestråhle, en homo novus, lärd men «pedantisk»,
rättfärdig men «löjlig», var tillsagd att taga afsked från
justitie-kanslersembetet för att lemna rum åt en grefve
Wacht-meister, som knappt var tjugufem år, och att det hörde
till hoftonen att gyckla med vitterlekarén Liljestråhle,
för att öfverskyla hvad som kunde anses orätt gjordt
emot embetsmannen. Med blicken härpå måste man
beundra Leopolds både karakter och snille i svaret:
«äfven der, ers majestät, äro vackra ställen». Konungen:
«Nå?!» Leopold: «Till exempel följande verser:
Att störta någon annan ned, för ingen dödlig buga,
Och akta dig inför din kung att smickra eller ljuga.
Det rum dig heligt vara bör, der hans person är när,
Och sanning är den första skatt du honom skyldig är.
Och Gustafs genius bortjagade det lilla moln, som
missräkningen först lade på hans panna. Han kände ett
sådant ögonblick, som Schiller ger Filip vid
samman-träffningen med markis Posa. Sådan», fortfar Wiesel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
