Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppsyn och tyckes stamma några ord, dem monarken
icke hör. Hans tal förråder sinnesskakning, myndighet,
sårad stolthet......Med åtbörder af en förödmjukad
varelse lyssnar poeten med undergifvenhet, ser på
konungen, vill tala, men vågar icke. Gustaf, slutligen
uttröttad, nedsjunker på en stol; han förmår knappt andas.
Leopold begagnar detta ögonblick till att nalkas
konungen, fattar hans hand, kysser den och synes ånyo
anropa honom om förlåtelse, men med mera mod och
ifver. Han är bönhörd, konungens ansigte klarnar,
småleendet återkommer på hans läppar; han stiger upp, han
promenerar fram och tillbaka i salongen och vinkar åt
poeten att följa med honom; så förflyter ännu en
half-timma, till dess konungen med en vänlig min säger god
natt åt sin sekreterare och går. Knappt får Örner se
Leopold förrän han utbrister i en förfärad ton: «I Guds
namn, hvad har du gjort? Ar du brottslig?»
«Brotts-lig, jag brottslig?» frågar Leopold med en förvånad min.
— «Utan tvifvel, konungen ursinnig var likväl i farten
att krossa dig; jag såg det ögonlick då han var på väg
att slå dig i ansigtet. Lyckligtvis drog du dig tillbaka
och undvek en sådan apostrof». — Nu utbrast Leopold
i ett gapskratt, förstod Örners misstag och upplyste det
på följande sätt: «Under vårt samtal kom konungen att
tala om theater och deklamation. Jag sade då att det
grämde mig mycket att ej hafva varit i Stockholm på
den tiden, då kongl. familjen och hofvet hade en
säll-skapstheater, på hvilken man hade spelat så många sköna
8 ty eken, och i synnerhet tragedier, i hvilka hans maj: t
måste hafva varit utmärkt. Jag tog mig den friheten
att låta honom förstå, att mina önskningar skulle till
öfvermått uppfyllas, om han värdigades uppläsa endast
fem eller sex verser. Konungen besinnade sig ett
ögonblick; han såg ut som om han i sitt hufvud eftersökte
något, som kunde passa honom. — «Ja», sade han, «jag
tror mig komma ihåg en scen i Rhadamiste, den, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
