Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dikten fortfor Leopolds diktion allt framgent att
bibehålla sin icke obesvärade värdighet, som likväl snarare
kan kallas rigtig än tung, men blef klarare, ju mera
författaren vann i öfning. I den lättare genren deremot,
i skaldebrefvet, berättelsen, satiren, fabeln är han
alltid lika otvungen som klar: der upptäcker man utan
svårighet den sanna poetiska ingifvelsen, ehuru den icke
är af en högre eller högsta art. — På ett ställe i
sången öfver slaget vid Högland är skalden så dunkel, att
jag trotsar en åhörare att vid uppläsning kunna fatta
meningen, hvilken äfven för en läsare först efter en
noggrann satsupplösning blifver nödtorfteligen begriplig.
Den lyder sålunda:
Så hör det Vasar till att verldens undran göra;
Så föll för Gustafs arm, i blomman af hans vår,
Med hundra lagrars bädd, från Tillys hvita hår,
Den helgd af segrens son han trott i grafVen föra,
Och den af härars skräck han fört i tretti år.
Efter vederbörlig resolution lärer väl meningen
blifva följande: Så föll för Gustaf Adolfs Arm, medan
han ännu var i blomman af sin ungdom, från Tillys
hvita hår, jemte hans hundra lagrar, den gloria af
segervinnare, som han trodde att han skulle föra med sig i
grafven, och den ära att vara härarnes skräck, som han
haft i trettio år. När Leopold en lång tid derefter gjorde
fosforisterna förebråelser bland annat för oklarhet och
bombast, så var det verkligen ej underligt att de sökte
böja denna anklagelse på honom sjelf tillbaka. Men,
såsom sagdt är, detta fel försvann eller åtminstone aftog
med tiden.
I de öfriga krigssångerna rör sig Leopold med
långt större ledighet. Också har han gifvit dem formen
af skaldebref till konungen — en art af poesi, som
äfven vid behandlingen af allvarsamma ämnen icke
utesluter skämtet, i hvilket Leopold alltid var lycklig. Här
fladdrar skalden på det behagfullaste sätt mellan allva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
