Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKALDEBREF TILL KONUNGEN.
41
ret och löjet, mellan uttrycken af den manligaste känsla
och det finaste smicker, mellan undersåtliga varningar
och undersåtliga böner. I denna stil var Leopold i sitt
rätta element. Så skrifver han till konungen, sedan denne
år 1788 med allmogens tillhjelp räddat vestra gränsen
och Göteborg från danskarnes anfall, hvilka på den
tiden på långt när icke voro så goda grannar, som nu:
När efter den revolution,
Som skall ert stora namn till tidens gränser föra,
Ni satt förgudad på er thron
Och låtsade att nådigt höra
Den korus till ert lof, de stora och nation
Visst ej blott låtsade att göra;
Med hela detta skräp, så tröttsamt för ert öra
Af tal förutan ’stil och verser utan ton:
I denna högsta glans af välde och af heder,
Säg, var ni mera säll än nu i farans dar,
Då hjertats fria nit er spira tryggat har,
Och då ert tappra folk ej endast ser i eder
En blixtrande monark, men en tillbeden far?
Ni kunde säga då, med elfte Carl och flera:
«Man darrar för min makt». Men det ej fyllest var;
Den tredje Gustafs själ bör kunna säga mera.
Och då ni ser till ert och till er throns försvar
Oss gå från bygd och hem dit stridens fanor kalla;
Då undersåtens nit gör för sin konung mer
Än kungamakten kan befalla;
Bland sanna svenskars tal då ingen finns af alla,
Som. äfven obekant, ej ville dö för er;
Då kan ni först med visshet säga:
«Man älskar mig, jag lycklig är;
Och af den krona som jag bär
Jag känner sällheten och nöjet öfverväga
Dess vidrigheter, dess besvär».
Samma lätta och behagfulla ande genomgår
skalde-brefvet öfver segren vid Uttis, den första som
konungen sjelf öfvervarit:
Så länge snillets eld, som från er fjäder ljungar,
Och Nordens äldsta kronas glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>