Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i ordet Sire. Också har författaren ansett sig böra
rättfärdiga det ovanliga deri genom följande not: «Ibland
svenska språkets öfriga brister är det också en att icke
äga ett egentligt tilltalsord, som utmärker den kungliga
högheten. Monark, prins, konung, min konung, stora
konung äro rätt goda uttryck, men de ersätta ej
fullkomligt saknaden. Ordet Sire är kort och välljudande.
Redan antaget i flera europeiska språk, har jag trott
att det äfven kunde tillhöra vårt, och har gjort ett
försök dertill i närvarande stycke». Denna not finnes
införd i upplagan af år 1815. Således ännu då ansåg
Leopold vårt vackra svenska språk lida af många brister,
utan att ana de tillgångar, som det verkligen äger för
hvar och en som förstår att taga reda på dem. Och
bristen på ett på en gång kort och underdånigt
tilltalsord till monarker i ett skaldebref skulle vara en så stor
brist, att den måste fyllas genom lån från ett för
modersmålet alldeles främmande språk. Behofvet har
sedermera så litet gjort sig gällande, att till och med
en så stor auktoritet som Leopolds icke kunnat locka
till efterföljd.
Af helt annan karakter är det skaldebref, som
Leopold ställde till konungen efter hans hemkomst från
kriget år 1790, och i hvilket han fäller sin förbön för
de upproriska, till döden dömda officerarne vid finska
armén. Tonen deri är manlig och ädel, stundom till
förvåning dristig. Man måste alltid erkänna det vackra
syftet i detta poem, om man också hyser den
öfver-tygelsen att sådana förrädare föga förtjenade en
hederlig mans, än mindre sånggudinnornas mellankomst.
Författaren sjelf säger i en dithörande not: «Anledningen
till detta skaldestycke behöfver ej tillkännagifvas: den
finnes af innehållet. Det är dessutom redan alltför
mycket kändt genom en mängd felaktiga afskrifter, som
kringflugit hufvudstaden och orterna, men hvaraf
författaren aldrig utlemnat någon. Förtjensten af poemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
