Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således må finnas, var den likväl i grunden intet annat
än ett slags bemödande till likstämmighet med denna
sublima caesariska själ, för hvilken allt kröp, som ej
var ädelt, allt syntes kraftlöst, som ej var hjeltespråk,
och till hvars högsinnighet sången måste upplyfta sig
eller afstå från hoppet att röra henne. Det är ur denna
synpunkt, för hvars sanning historien en dag skall
vitsorda, som närvarande poem endast kan dömmas med
rättvisa. Några förändringar, som dervid blifvit gjorda,
röra blott stilen och skaldekonsten. I fall någon vidare
upplysning derom behöfde tilläggas, skulle den finnas i
det sätt, fullt af nåd och smickrande bifall, hvarmed det
blef emottaget och i det fortfarande hägn, hvarunder
författaren allt intill denna stora konungs död af honom
inneslöts.»
Monark, hvars dnbbla höjd vi känne
Som konung och som enskild man;
Med lika glans af dessa tvenne
Du sanningen ej frukta kan;
Din stora själ är gjord för henne.
Vid bilan stum, af kedjan tung,
Hon kryper i despotens salar;
Hos dig, från bygdens lägsta dalar,
Hon talar upprätt med sin kung
Som hon med filosofen talar.
Ja, ditt gustaviskt ädla bröst, v
Min kung, föraktar denna lära,
Som jäfvar undersåtens röst
I frågan om monarkers ära.
När thronen bär en folkets far,
Som till dess vård, till dess försvar
De heligaste pligter lifva;
Hur stor den gärd af tacksamhet
Som bör nationens offer blifva!
Men hvem dess vilkor bättre vet
An samma folk som den skall gifva?
Och hvem kan ge den, mera hel,
Mer sanri, än Sjelfva dessa bygder,
Som blomstra genom furstens dygder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
