Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att, stor af segrar, stor af lagar,
I äran af sin mognads dagar
Utaf sin ungdom öfvergås?
Prins, vid den trohet vi dig svurit,
Hör, hör dess röst och tro den sann:
’ Ännu man inhemskt blod ej fann
Stänkt på de lagrar, som du skurit;
Ännu ditt hjerta välja kan
Att helsas för den största man,
Som Gustaf Adolfs krona burit.
Om det sätt, hvarpå detta frimodiga skaldebref
upptogs af konungen berättar fru Ehrenström följande *):
«Leopold skickade genom Rosenstein sitt bref försegladt
till konungen. Det väckte i början hans misshag,
emedan konungen tyckte att poeten gått utom sin sfer, då
han tillät sig att gifva råd i afseende på regeringens
angelägenheter. Men hos en monark, sådan som
Gustaf III, kunde detta lilla missnöje icke slå djupa
rötter eller vara länge. Då han på flera dagar icke sett
Leopold hos sig, tillkännagaf han för Rosenstein sin
förvåning att han icke visade sig. Leopold begaf sig
då till Haga en afton klockan sex, för att göra sin
uppvaktning; när han kom dit såg han framför slottets port
konungens vagn förspänd, då denne hade lofvat att
tillbringa aftonen hos hertiginnan på Bellevue. Leopold
låt anmäla sig och fick omedelbart företräde. Konungen
började genast tala med honom om hans skaldebref,
inlät sig i en vidlyftig diskussion öfver ifrågavarande
ämne, och sökte öfvertyga sin poet, att, om han
straffade, så var det mot hans vilja, att hans egen böjelse
bjöd honom att förlåta, men att lagen pålade honom
pligter, inför hvilka hans hjerta måste tiga. Leopold
fällde icke modet; han gjorde invändningar och
utvecklade ytterligare de skäl, som han redan anfört i sitt
bref. Konungen hörde honom utan hetta och bestred
hans skäl med andra; slutligen, rörd af allt det han
*) Anf. st., s. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
