Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hört, sade han: Välan, Leopold, jag ger er nåd
för två af brottslingarne, men de öfriga skola undergå
sitt öde*). Tiden hade emellertid lidit undan:
konungen ser på sin klocka och finner att hon är nio. Det
är för sent att resa till hertiginnan: han låter spänna
ifrån och behåller Leopold hos sig till supén. När
bordet är serveradt, befaller han sin filosof att der taga
plats, sjelf går han omkring bordet och äter på gående
fot**). Det var först sent på natten som den lyckliga
förebedjaren återkom till staden».
«Några dagar derefter afrättades öfverste Hästesko.
Dagen derpå var Leopold nödsakad att begifva sig till
konungen i en angelägenhet, rörande Drottningholms
bibliothek. Sedan han fått tillträde frågade honom
konungen på svenska: «Huru har min patron sofvit i natt?»
— «Jag rätt väl, men ers maj:t sjelf?» — «Ah, jag
förstår er», sade konungen, «jag kan försäkra er att jag
sofvit ganska lugnt; ty då jag underskref den dödsdom,
som nu är verkställd, hade jag icke den ringaste känsla
af hat eller hämnd. Jag har endast låtit lagen handla.»
Men det var icke blott konungen som under den
tidpunkt, hvarom nu är fråga, uppvaktades med
skaldebref af Leopold, hvilken måste hafva varit medveten
om sitt mästerskap i denna diktart, då han så ofta
begagnade den. Han skref sådana äfven till Oxenstjerna
och Armfelt; ehuru i de skaldebref, som syfta på den
senare, ej mindre än fyra till antalet, namnet icke står
utsatt, så finner man af sammanhanget, att
kompli-menterna ej kunna gälla någon annan. Dessutom
finnas skaldebref till den lärda domprosten Ålf i
Linköping, till Franzén, till Silfverstolpe med flera, samt till
några damer, de senare fulla af det finaste och mest
smickande skämt.
*) Med dessa två menades troligen Armfelt och Hastfer.
**) Enligt den tidens etikett knnde en monark icke äta vid samma bord
med en ofrälse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
