- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
56

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Thorild naturligtvis!) har lofvat skrifva ett litet
juvena-liskt stycke, dar han skall skicka oss alla åt helvete. I
afton skall jag skicka början af recensionen» (öfver
Leopolds nyss mottagna brochyr mot Thorild: «Den nya
Lagstiftningen i Snillets verld; något litet ifrågasatt»).

Dagen derpå skref Kellgren återigen: «Om jag
brustit i mitt löfte att till i går aftons ha början färdig
af recensionen: så tillräkna det min sjukdom, — förökad
af det bref tit. var god och sände mig i går morgons.
Det intryck, som det hos mig gjorde, ehuru det
gladaste mitt hjerta på lång tid känt: surprisen, den
djupaste känsla af tacksamhet, minnet af det förbigångna,
af hvad jag felat och lidit, af gamla vänners
kallsinnighet — tusende känslor, lika orediga jag här tecknar
dem, försatte mig i ett tillstånd att hela dagen ej kunna
företaga mig något göromål, ehuru lätt och mekaniskt
det än vore. Min bästa vän! jag har inga ord att
uttrycka min tacksamhet. Men om den öppnaste, renaste,
förtroligaste vänskap af ett nära förtärdt hjerta, en snart
slocknad själ, mer kan hafva något värde för tit. ögon;
så äg den, så nyttja den från denna stund med
oin-ekränktaste rätt. — Det hedrande steget må ha verkan
eller ej! Det är icke derefter som jag mäter min
förbindelse. — Rosenstein har visat mig brefvet till
konungen. Det har smickrat mig på det högsta att der se
mitt namn och min sak förenta med tit. — Förlåt mitt
slarf. Jag längtar oändligen att få omfamna min vän.
Må väl och älska mig alltid.»

«Huru man ock i öfrigt», säger Atterbom, «må
be-dömma dessa bref — och visserligen får man vid dem
ingalunda påminna sig t. ex. Goethes och Schillers, der
både personförhållandet och sakförhållandet äro så
omätligt mera storartade: den vigt för Sverges
litteraturhistoria äga de i älla fall, att på det möjligast åskådliga
vis måla beskaffenheten af Kellgrens och Leopolds
vänskap. Tryter ännu något i taflans fullständighet, så mö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free