- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
66

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af 068 att vi ensamma skola lemna oberättadt, hvad vi visserligen skola
tvingas att höra p& tjngo särskilda ställen. Vi nndantsga den händelsen
(som dock så sällan tystar en berättare) att vi deraf ingenting veta.

Läsaren. Allt detta ntgör ett ännn temligen fattigt dagblad. Ärnar
sällskapet ej derjemte sjelft skrifva något?

Redaktören. Visserligen. Det har redan volymer färdiga.

Läsaren. Horn? Redan volymer? Äro de bra narraktiga? Är der
mycket att skratta åt?

Redaktören. Bra narraktiga? Mycket att skratta åt? Hvad förstår
ni dermed? Menar ni som «Patrioten», «Verldsborgaren» etc.?

Läsaren. Nej, icke på det sättet; utån roliga, skämtsamma, qvicka,
stickande etc.

Redaktören. Jag förstår. Ni älskar skämtet; ni håller det, när det
är godt, för den finaste saften af förnuftet.

Läsaren. Alldeles inte. Jag vet väl att allt förnuftigt måste vara en
smula trögt, och alt all qvickhet deremot är flärd och väder utan
grundlighet,

Redaktören. Ni förtjenar för denna goda tanke all vår erkänsla. Vi
hafva ej vågat smickra oss med hopp att ni skulle så förakta skämtet och
qvickheten.

Läsaren. Förakta dem? Hvem? JagP Det gifves ingen bland alla
dödliga som högre skattar dem. Jag kan ej läsa en sida af ett arbete,
hvarest ingenting roar mig. Jag skulle deremot lära mig algebra, om det
knnde skrifvas qvickt..

Redaktören. Ni tror då thyvärr som några flere, att man kan förena
förnuftet och löjet.

Läsaren. Det vet jag väl att man på intet sätt kan göra. Skämtet,
hvar och en känner det, bevisar ingenting. Detta qvicka djefvulsskap
duger blott att gifva skratt. Men hvad vill ni att man skall göra? Man
har tid öfrig att döda, och då vill man läsa något artigt. Skrif oss vackert
något charmant roligt.

Redaktören. Vi äro alltför olyckliga.

Läsaren. Och hvarföre?

Redaktören. Nästan hela vårt sällskap skrifver grundligen. Himmelen
har i sin vrede gjort oss nästan allesamman till djupsinniga män. Vi bjuda
med svett och möda förgäfves till att skrifva lappri. Allt hvad vi sätta på
papperet hotar att bevisa något. Holmberg (tidningens förläggare) har
sprungit, jag tror, omkring hela Stockholm efter en författare, som ingenting
bevisade; haa har haft möda att finna en sådan till någon sida, då och då;
och vi frukta nog ändå att vårt blad dör af brist på flärd. Nationen äger
knappt en eller annan, lyckliga nog att kunna skrifva utan grundlighet.
Jag nödgas derföre yppa ett förslag, som jag darrar for att nämna.

Läsaren. Det vore?

t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free