Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktören. Att ofta välja ämnen, som vittna om den största
djupsinnighet» o. s. v.
Slutet blifver att redaktionen, som erkänner att
största delen af dess ledamöter «bor på de öfrigas
bokhyllor», lofvar sin läsare företrädesvis nyheter från Paris
och trakten deromkring, så vida, heter det, ej hertigen
af Brunswig, «som ej läser detta blad, gör derpå,
liksom på de parisiska händelserna ett ömkligt slut».
I det afseendet kunde redaktionen hafva sparat sig
sina bekymmer.
En senare artikel i samma årgång kan med så
mycket större säkerhet tillerkännas Leopold, som den,
ehuru med förändringar, finnes införd i han Samlade
Skrifter. Det gäller om dessa förändringar, hvad i
allmänhet kan sägas om dem som Leopold låtit sina
ungdomsskrifter undergå, att de förlorat i ursprunglig
saftighet hvad de vunnit mindre i grundlighet än i en viss
omständlig värdighet. Den i Extra-Posten införda
artikeln har mycken spetsighet och liflighet i stilen. Den
handlar «om Yitterhetsidkare» och lyder i sin första
gestalt sålunda:
«Mau kan med skäl kalla vitterheten för kunskapens träd på godt och
ondt. Mången skulle alldeles icke hafva vetat att det gifvits ondt till i
verlden, om icke begäret till denna slags gudomlighet förfört hans fåfänga.»
«Om vitterhetsbröderna N. N. och N. N. och N. N. etc. etc. förblifvit
i oskyldighetens tillstånd, hade de ej röjt denna skamliga nakenhet, som de
sedan icke funnit fikonalöf stora nog att skyla.»
«Det gifves för vitterhetsidkaren ingen medelväg mellan äran och
föraktet. Men det är detta, hvarom man i allmänhet icke vill öfver ty g as.
Man tycker t. ex. det är redan vackert att gå an i vers. Det bevisar,
tänker man, att man ej är dum; men man smickrar sig.»
«Att temmeligen lyckas när man skrifver, borde synas det samma
som att temmeligen råka den man söker, eller temmeligen få den till hustru
som man friat till, eller temmeligen räddas när man drunknar. Det gifs
intet temmeligen i dessa ämnen. Man är ett af bägge: god eller slät
skribent. Om äfven af goda författare man känner så många af olika värde,
kommer det deraf att Sjelfva det goda har en grad öfver sig, som heter
det förträffliga: se två eller tre af våra författare!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
