Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Philipson en tidning, kallad «Patrioten», af liberalt
innehåll så i politik som esthetik. Ar 1793 befordrade
han till trycket en skrift af Thorild med titel «Om
upplysningens princip eller kritik på en viss berömd
afhandling i detta stora ämne». Denna skrift, rigtad mot
Ro-senstein8 på sin tid högt berömda afhandling om
upplysningen, underkastades nu Extra-Postens kritik.
« Redaktörerna äf Extra-Posten», heter det, «hafva redan i föregående
årgången låtit inflyta en recension af denna författares »Fragment om
efter-härmning». Se här, goda läsare, ett nytt arbete af lika slag och värde,
till trycket befordradt af herr Lorentz Magnus Philipson, författare till
Patrioten och en helt annan person än hans bekanta namne Alexander
Magnus Philipsson, författaren till den Grekiska Monarkien, hvilket vi anmärka
till förekommande af all förvillelse hos efterverlden.»
«Men efterverlden skall, äfven med denna stora hjelpreda, svårligen
begripa huru någonsin en patriot kunnat låna sig till ett anfall af denna
obetänksamhet emot ett arbete, om hvars värde det icke finnes mer än en v
enda röst ibland alla patrioter af sann upplysning och sann redlighet; ett
arbete, hvilket, utom den ära det gör litteraturen och fäderneslandet, blott
i afseende på tidehvarfrets högsta behof deraf, aldrig kunde fortskyndas till
ett nog hastigt, nog allmänt förtroende. Det är sannt, som man skrifvit
derom, att en bättre bok utkom aldrig på en dertill lämpligare tid. Man
kan kriticera, om man behagar, af denna, som af alla böcker, vissa
likgiltiga ställen; men de grundsatser den utreder och fastställer skola aldrig,
utan jordens olycka, omstörtas, aldrig utan den vises ömkan bestridas. Om
dessa grundsatser varit för tvåhundrade år tillbaka kända, antagna, eller
åtminstone då redan framställda med den filosofiska öfvertyglighet som i
denna bok, huru många afskyvärda Uppträden skulle ej troligen hafva
blifvit alldeles borta ur det moderna Europas historia? — När denna
märkvärdiga skrift först utkom, huru hviskades då icke öfverallt (som det nästan
alltid sker, innan man läst en filosof med uppmärksamhet) om den djerfva
filosofi, den vågsamma tankefrihet, hvilka man deruti — funnit? Nej:
trodde (sig) finna! Och nu: se här åter en liten Candidatus Juris,
missnöjd med Plato, missnöjd med Cicero, missnöjd med kyrkofäderna,
Erasmus, Fontenelle, Pope, Montesquieu (se herr Thorilds Fragment om
efter-härmning), missnöjd med alla utom med sig sjelf, som kommer och
undervisar oss att auktor tvärtom ej varit nog dristig, att hans bok väl röjer en
öm och ädel fruktan att störa någon helgad ordning, men att den deremot
(månne ej just derigenom?) svagt gynnar upplysningen; att auktor ej
förstår upplysningens rätta princip (den att i skrift och tal få deraisonnera);
att auktor som tror, att äfven vissa slags tankar, när de utspridas, kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
