Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt vett och all dygd, när man läser denna förträffliga bok. Anktor har
1 det föregående talat om sanningens egna och värdigare medel att verka:
bevis, lämpa, tiden. Med en rätt upplysning, har han sagt, följer
fog-ligliet, fördrag med menniskors villfarelser, äfven med olägenheter, och i
synnerhet (märk detta herr Thorild) «afsky för våldsamma utvägar».
— Ar detta tonen, läran af den, som antager ett sätt att upplysa med
våldsamhet?»
««För att visa upplysningens rätta värde», fortfar han vidare, «har jag
framställt dessa lyckliga förbättringar i samhället, i lagar och författningar,
dem upplysningen, utan skakningar, utan blod, utan förstörelse
tillväga-bragt.» Huru kan*då herr Thorild påstå i sin kritik, att auktor ej
betraktat sanningens stora verkningar i annat än religionssekternas raseri? Jo,
(så) som han påstår allt annat, och som han skulle påstå med dristighet
att dagsljuset vore svart, om rätta sanningen af dess beskaffenhet gömdes i
en bok.»
«Jag har dock, tillägger auktor, äfven framställt en annan tafla, och
hnr skulle den kunna döljas?»
«Och hvarföre skulle den behöfva döljas, fråga vi, om deu är sann,
om den tjenar till jordens varning, om lättsinnighetens derifrån bortvända
ögon icke nog kunna fästas på fasorna deraf?»
»Men stannar auktor vid denna tafla? Uppehåller han sig dervid med
det brottsliga välbehag, som röjer ett arg och hemligt bifall? Framställer
han den till efterföljd? Ar den under hans pensel (som under vissa andras)
ett smädande hot emot all laglig öfvermakt ? Nej, det är här filosofens suckar
öfver jordens olyckor, och det ädlaste begär att dem förekomma. Men
lå-tom oss alltid höra Sjelfva författaren, man förlorar vid allt annat. « Ehuru
svårt det är», säger han, «att i en strid mellan stora intressen vänta lugn,
måtta och rättvisa, tror jag likväl de häftiga utbrotten icke omöjliga att
afvärja». Och vidare: «Så stor skyldigheten är att verkställa det goda, så
stor den att verkställa det med varsamhet, klokhet, försigtighet, stillhet».
Och längre fram: «Det är ej folken man bör anklaga för oroligheter, det
är till dess förledare man bör tala, till dessa forledare, som våga göra
enfalden till ett verktyg och flytta menniskans heliga känsla af sin rätt bland
de förödande krafter, som härja och blodfärga jorden. Jag räknar bland
förledare äfven några af dem, som, drifna af ett obetänksamt nit, börja
skakningar, hvilkas slut de hvarken kunna styra eller förutse. Dessa,
ehvar-est de finnas, böra ihågkomma att staters grundläggning, tillväxt,
förbättring, bevarande, fordrat seklers möda, att deras förstöring ofta varit ett
ögonblicks verk, följden af ett enda obetänkt och förhastadt steg; — de
böra ihågkomma (vare detta sagdt utån all slags vrängning), att rättelsen
ofta varit svårare än det onda, och att, om de tillkommande slägter äga en
billig fordran att genom våra uppoffringar bli lyckliga, så äga vi en
ostri-Malmström. III. ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
