- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
90

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J borden säga till er Sjelfva: «hittills forstå vi, och öfver vår
fattningsgåf-vas råmärke vilja vi ej våga oss ett steg». Men detta är ert raseri.
Döm-ma skolen J nödvändigt, äfven om det som ligger långt, långt bort utom
ert omdömes krets. Det anseende J tron er hafva vunnit hos publiken
retar er till Öfverdåd. J finnen ett ovärdigt nöje i att förkrossa den unga
författare, som ej förödmjukar sig under er censur, ej skrifver i er genre, och
ej sällar sig till er liga. Detta är ej underligt. Först hafven J i hela ert
lif ej haft någon rätt känsla för det som är mest skönt (det som högst
upplyftar och djupast rör). Sedan hafven J genom vittra debaucher
(debau-cher med Boileau, Horatius, Propertius, Piron, Grécourt etc.) utnött den
lilla J ägt, och i en förtviflad harm deröfver, att J ej kunnen njuta någon
ren glädje af det goda i ädlare slags arbeten, fallen J på det orådet att
utropa allt för fel, bara, bara fel. Dessa tadelsjukans och
förnedrings-lystnadens utrop hedren J med namn af «råd, gifna åt de missledda
ynglingar, som upprigtigt tro sig snillen, ehnru de ingalunda äro det».
Gess-ner har för er intet behag, ty han är ett naturens genie, som väl ej
uppställer sina idéer så konstigt för att göra af dem ett vittert hocus-pocus,
men i stället rörer så mycket mer med en enfald, skön som fornålderns.
Klopstock är ej er man; ty hans genom omätligheter flygande, verldar
omfamnande inbillning har en så mäktig glans och en så förfärlig styrka. J
hisnen och förblindens och blifven alldeles vanvettiga under hans läsning.
Sjelfva Julies auktor är i edra ögon en enthusiast utan «filosofi och smak»;
ty hans kärlek är för ädel och hög för att hafva någon synnerlig
analogi med Propertii kärlek till Cynthia. Hvad skall då denna unga mannen
vänta sig, som i anseende till dessa snillen blott kan säga med en Statius:
Longe illos sequere et vestigia semper adora! Hvar idé, som är för vaste
och hög, för att vara proportionerad till edra hufvuden, är för eder
phoe-bus och galimathias. Hvart sentiment, som är för starkt och djupt för att
vara proportioneradt till edra hjertan, är för er öfverdrift och raseri. J
kallen bilder galna, derföre att J ej hafven nog esthetik för att se dessa
bildernas rigtighet. J kallen känslor falska, derföre att J ej hafven nog
menniskokännedom för att se dessa känslornas sanning. Om J ofta ären
öfverdrifna tadlare, ären J lika ofta öfverdrifna berömmare. Det som J hos
poeten E. *) skullen anse för fantasteri, kunnen J hos poeten F. **) utropa
för en original-skönhet. Det som J hos en Th—d ej en gång skullen
uthärda, kunnen J hos en L—dt beundra med förtjusning: ett säkert bevis
derpå att denna beundran och förtjusning äro af nog tvetydig beskaffenhet.»

«J gören stundom väsende af en visa, som auktorn sjelf anser för ett
lappri, då det mest ömma och ädla, som samma auktor i sitt lif kunnat

*) Förmodligen Enbom sjelf eller kanske Engzell.

**) Förmodligen Franzén, som låtit införa, med stort bifall af
redaktionen, flera af sina ungdomssånger i Stockholms-Posten i början af 90-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free