Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem som kände och icke kände honom». — Enbom var
verkligen nog oklok att svara på «Visan om Pehr
Enebom», så mycket oklokare, som han dervid visade sig
mycket förtörnad och begagnade helt andra vapen än
sådana som duga mot skämtet, hvarigenom han sjelf
gjorde sig än ytterligare löjlig. Så skrifver han till
vismakaren: «Ni är rätt qvick, min herre, men
‘qvickhet en går icke alltid med sanningen vid sin sida.
Merendels sällar hon sig till sin älskade broder, lögnen,
eller sina älskade systrar, ilskan och nedrigheten.
Jag vill göra några anmärkningar öfver er smädande
narrvisa; ehuru hon, rätteligen att tala, icke förtjenar
någon enda. Ni fruktar ironiskt derför att jag skall
nedslå Pindens helgedom. Jag för min del ville
önska, att jag endast kunde nedrifva taket. En annan
långt mera stark kan väl uppstiga efter mig för att
omstörta både murarne och grundvalen *). Denna helgedom
är ändå ett hednahus, der man faller ner för afgudar, och
nationen, redan bättre upplyst, föraktar en sådan dyrkan.»
På detta oqvicka och misslynta vis fortfar
författaren flera sidor igenom att söka försvara sina anfallna
svaga sidor, under det han idkeligen blottar nya, och
frågar slutligen: «Hvad har ni vunnit dermed att ni
anfallit mig på det sättet? Kanske vettigt och hederligt
folks aktning? Långt derifrån, min herre. De mockera
sig alla öfver er, de andas alla förbittring emot er. Det
är blott några vittra fånars och skurkars bifall ni fått.
I det högst ynkliga hopp att få se dem skratta som
grinollar, njöt ni en arg förlustelse. Nu glömmes
antingen er svanesång inom några dagar och med honom
glömme8 ni sjelf; eller om dess hågkomst varar, så
varar tillika minnet af er nedrighet. Må fritt jag blifva
en visa i alla gatpojkars mun och ett ständigt mål för
åtlöje i alla narrars samqväm. Detta lilla missödet har
*) Författaren återtager i en not detta uttryck, och erinrar sig att
denna man är i Thorilds person redan kommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
