- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
122

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt målande föreställningar, och versens jemna välljud
för det väsentligaste i ett sorgespel. Också är till och
med den fransyska Melpomenes mästerstycke, Racine’s
milda och af en högre aning framkallade Athalie, i
kompositionen förkastlig, ehuru visserligen renare hållen
än alla de öfriga; och i allmänhet består franska
tragediens skönhet egentligen i förtjensten af vissa partier,
den lätta öfverskådligheten af det hela, alla delars
skickliga hoplänkning, uttryckets vårdande och de anbragta
sentensernas vigt och värde.»

Dessa Hammarskölds anmärkningar tarfva en
närmare skärskådning. Hvad som genast faller i ögonen
är godtyckligheten af hans uppdelning af de särskilda
dramatiska stilarne. Han skiljer emellan en plastisk,
en musikalisk, en pittoresk och en lyrisk stil, derjemte
mellan en idealisk, en mystisk, en filosofisk och en
logisk stil. Vi se icke ,hvad som kunnat hindra honom
att för den franska dramatikens räkning skapa en femte
stil, i fall han så för godt funnit, t. ex. en
ethiskt-rhe-torisk? eller en didaktiskt-episk? eller en
metafysiskt-arkitektonisk? Vitterhetens arter tåla i allmänhet icke
sådana divisioner och subdivisioner, af det skäl att hvar
och en af dem rörer sig med alltför mycken frihet för
att hålla sig inom så strängt uppdragna gränser.
Visserligen kan man tillerkänna det antika dramat både
idealitet och plasticitet, men den förra icke i högre grad
än som rätteligen äfven tillkommer det moderna, när
äfven detta är fullkomligt i sin art, och den senare icke
i högre grad än man plägar tillägga antikens hela poesi,
således äfven dess epos och lyrik. Shakspeares drama
säges vara filosofiskt och Schillers logiskt, h varigenom
det senare skulle blifva en underafdelning eller
modifikation af det förra, hvilket det äfven med rätta torde
kunna sägas vara. Och det förra skulle vara pittoreskt,
det senare lyriskt. Allt detta är på en gång sannt och
falskt. Shakspeare är väl målande, men han är fullt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free