- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
129

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dragen af stora händelser och stora sinnesnaturer; eller,
kanske bättre sagdt, derigenom att hon af den råa,
blandade händelsemassan likasom utsmälter det högre
naturämnet och bildar af detta allena en ädlare och skönare
skapelse än den verkliga tilldragelsen. Hennes fel vore
således att blott utgöra en trogen kopia af denna
sistnämnda; hennes ännu större fel att, fastän utan trohet
vid det verkliga förloppet, likväl göra Sjelfva dikten till
en fullkomlig härmning af det vanliga händelselifvet.»

«Jag har talat här blott om tragediens natur i
allmänhet och utan afdteende på de egentliga reglorna.
Men om något förnuft finnes i hvad jag sagt, huru
kan man då med oväldigt omdöme finna tragediens
fordran uppfylld, och i hög mening uppfylld, genom
föreställningen af ett halft tjog års blandadt händelselopp,
onaturligen inklämdt inom två eller tre timmars knappa
tidegräns? Föreställningar, hvari man inom samma
timma delar närvarelsen emellan London, Rom, Venedig
eller andra orter, som framspringa på väggarne; hvari
man ser omvexla på scenen konungar och dödgräfvare,
komedianter, hofsladdrare, spöken och galningar; nu
upplyft i hjelteverlden, nu åter nedsläpad lägst ned i
hvardagligheten; kortligen, hvari man roas, oroas, nyfiknas,
fasar, gråter och skrattar om hvarandra: alltid i mening
att man ser en tragedi, under blotta vilkoret nemligen
att de flesta personerna dö slutligen? Låt också
nittiofem af hundrade finna sig med allt detta ypperligen
tillfreds; för min del åtminstone måste jag dock alltid
tillhöra det ringa öfriga antalet, som önskar att finna
bakom det tragiska täcket någonting annat och bättre.
Jag förstår med detta bättre en enda hög och sorglig
handling, låt så vara, icke vidsträcktare än tidens och
rummets gränser ungefär naturligen medgifva; men der
allt är sannolikt, allvarligt, upplyftande, och som, i
ötäl-let för njutningarna af händelsehvimmel, tapetförvand-

Malmström. III. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free