- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
132

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Redan deri begår Leopold ett misstag, då han
synes vilja frånkänna den stora allmänheten ett omdöme
i afseende på tragedien. Det är likväl just fö* den
som tragedien skall uppföras, och för hvilken den också
bör skrifvas. Ingen af diktkonstens arter är i högre
grad än just dramat den stora allmänhetens tillhörighet,
om hvilken den har rätt att dömma, så vida den
dramatiska konsten är derhän af densamma beroende, att
den ej kan tänkas utan en krets af åskådare. Sannt är
visserligen, att den stora massan af åskådare kan bedraga
sig i sitt omdöme, vare sig af råhet eller af passion;
men säkert är ock, att detta falska omdöme %lltid har
en öfvergång och att publiken till slut gör rättvisa åt
det .verkligt goda, liksom åt det dåliga. Men härvid
fordrar allmänheten ovilkorligen ett: att det skådespel,
som den skall varaktigt beundra, bär nationalitetens
pre-gel, att den deri igenkänner sig sjelf, igenfinner sina
egna dygder, sina egna öfvertygelser, sina fel och sina
fördomar. Väl är det sannt, att poesien skall idealisera,
men den skall icke göra det till den grad, att den
idealiserar bort det egendomliga hos hvarje särskildt folk;
och minst får dramat göra det, då det har sin uppgift
i handlingarnas yttre framställning för ögat och örat,
hvilka icke låta sig nöja med ett allmännt utan
nödvändigt fordra ett specifikt. Denna regel har också det
franska dramat iakttagit. Fransmannen har sett och ser
på sin theater idel fransmän, de må kallas romare,
greker eller turkar: det må hafva felat i hvad afseende som
helst för öfrigt, icke har det felat emot nationaliteten,
hvarföre det ock varit omtyckt äfven af den stora
allmänheten; men detta är icke något bevis lör denna
allmänhets högre bildning, liksom det icke heller är ett
bevis på en annan allmänhets, t. ex. den svenska
allmänhetens, råhet att den ej låter sig nöja med samma
franska drama, om äfven den bildade delen deraf, under
en eller annan tidpunkt, af ett eller annat skäl deråt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free