Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru deremot det engelska dramat i och för sig
förhåller sig till det fransyska i och för sig, är en fråga
som vi nu lemna å sido. Jag vill blott reservera mig
mot obehörigheten att underkänna den franska tragedien
såsom något ur poetisk synpunkt fullkomligt värdelöst.
Spekulationen kan ej företaga sig något vanskligare än
att förkasta ett faktum som historien godkänner.
Franska tragedien står såsom ett faktum, såsom uttrycket af
ett stort folks poetiska medvetande under en viss
period af dess utveckling, och kommer väl ock att stå
qvar i trots af alla theorier. Det är filosofiens kall att
förklara, icke att vederlägga verkligheten. Franska
dramat uppkom under inflytelsen af ett lysande hof, som
under mer än ett sekel ökade sin inflytelse och sin
glans. Men detta förklarar ej allt. Detta drama gick
under sin utveckling nationallynnet förträffligt till
mötes. Dess klara, skarpsinnigt anlagda intrig
tillfredsställde fransmannens skarpa förstånd, dess noggranna,
psykologiska analys, dess i formellt hänseende
fulländade dialog smekte hans böjelse för rhetorisk prakt,
dess ömsom majestätiskt högstämda, ömsom i de
vekaste toner smältande pathos var afpassadt efter nationens
egen art af sentiment, och den brist på synlig
handling, hvilken var en följd dels af de stränga dramatiska
reglor, som tillämpades, dels af tidehvarfvets begrepp
om bienséance, ersattes i åskådarens ögon tillräckligt af
framställningens imponerande pomp och ståt. Det sista
torde förefalla besynnerligt för den, som vant sig att
anse fransmännen just för ett handlingens folk. Sannt
är ock, att fransmannen älskar handlingen, men
mindre, såsom engelsmannen, för handlingens egen skull
än för effektens skull, och just handlingens effekt var
det som de hade för sina ögon på theatern. — Man hajr
bland annat, utom nyssnämnda brist på handling, äfven
förebrått de franska tragikerna ogrundlighet i k ar
ak-terernas psykologiska utveckling. Ingenting kan vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
