Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMMARSKÖLDS SENARE OMDÖME ÖFVER LEOPOLDS TRAGEDIER. 157
«
obekanta mytholdgiska kuriositet): och derföre framstår
Oden, och icke blott han, utan alla de öfriga personerna,
åter med samma karakterslösa narraktighet och
förryckt-het i handlingar och tal, med hvilken skalden
ursprungligen utrustat dem. Derföre regerar äfven ännu samma
slump, som från början der dref sitt spel, och som gör,
att stycket, i stället för att heta «Oden eller Asarnes
utvandring», snarare bort kallas «Oden eller Slumpens
välde». Ty det är visst: utgången hade blifvit helt
annan, om det skepp, som Oden hade utsändt att söka
Yngve i Egypten, der funnit honom; en helt annan,
om ej Yngve händelsevis kommit att följa Pompé in i
Odens läger, då han såsom sin egen legat dit begifver
sig; ännu en helt annan, om striden emellan de båda
rivalerna der på stället fått afgöras; ändå en annan om
Thilda dröjt på scenen ännu fem minuter, och så hela
vägen igenom. Man må icke invända att alla
mensk-liga handlingar äro beroende af händelserna; ty det är
helt annat att menniskans i karakteren eller
sinnesstämningen grundade föresatser af händelsen korsas och
motverkas, och helt annat att låta alla beslut och
handlingar af det ena ögonblickliga tillfället framkallas för
att af det andra upphäfvas.–-Det är således
intet under att detta sorgespel icke kunnat bibehålla sig
på theatern; snarare vore det att undra öfver, huru en
så orimligt sammanlaskad historia någonsin kommit dit
och erhållit sitt stora beröm, då, så föga goda de än
må vara, alla våra andra tragiska försök äro vida bättre.
I synnerhet tål den, i anseende till plananläggning,
alldeles ingen jemförelse med Adlerbeths Ingiald lllråda,
om hvilken dock ingen talar.»–-
«Afven denna oväsentliga förtjenst af några vackra
verser», fortfar den stränga kritikern, «måste man sakna
i tragedien Virginia» (huru orättvis denna beskyllning
är, tror jag mig redan hafva ådagalagt) — «som, ehuru
dess plananläggning icke är fullt så orimlig och felaktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
