Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nemligen på helt annat sätt hos den kristne än hos
hedningen, hos svensken än hos spanioren, hos forngreken
än hos den moderna fransmannen. Att iakttaga denna
olikhet är att vindicera det särskilda den rätt, som det
i den franska tragedien förlorat, men som det i det fria
moderna dramat icke kan umbära. De yttre
omständigheter, som åtfölja och skarpare utmärka dessa olikheter,
kallar man historisk kostum, mot hvilken man ej får
fela, så vida nämnda omständigheter kunna antagas vara
allmänt kända. I afseende derpå måste dramaturgen
vara mycket försigtig, när det är fråga om nationer,
hvilkas seder och bruk äro’oss genom historien bekanta.
Ett fel häremot, ehuru i sig sjelft oväsentligt, är dock
alltid stötande för den del af allmänheten, som äger
tillräcklig bildning att upptäcka det. Shakspeare begår
det ofta i sina romerska dramer — hvarom man kan
begagna den gamla skolfrasen: observandum, non
imitan-dum. Den franska tragedien åter är alltigenom och till
hela sin natur ett kostumfel.
Märkvärdig är den blick af tacksamhet och
deltagande, som Leopold i slutet af sitt företal kastar på
sitt älskade Frankrike, som nu var ett offer för
revolutionens omstörtningar och snart skulle blifva det för alla
dess styggelser. «Jag bör ej trötta läsaren», säger han,
«med en vidlyftigare inledning till detta skådespel. Men
man kan ej lemna att tala om ett yrke af så stor
förtjenst i våra tiders odling, utan att tillika fästa ett
beklagande ögonkast på det folkslagets närvarande öden,
hvars glans det gjort under tvenne tidehvarf, hvars
seder det förädlat och hvars språk det upphöjt till äran
af alla hofs, alla nationers och hela den allmänna
upplysningens. Detta land, som gifvit Europa lagar för
scenen, för de högre tänkesätten, för det ädlare
umgänget, synes ändtligen sjelf hafva tröttnat vid sitt
af-undade företräde och sin lysande ära. Dess sorgespel
äro i våra dagar andra än vitterhetens, och de tårar de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
