Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifva icke mera nöjets. Olyckligare än det berömda
och sönderslitna Rom, synes det mindre hafva förts
igenom borgerliga oordningar till stillhet och
upplysning än flyttats från tidpunkten af Augusti och
snillets ära tillbaka till proskriptioriernas. Alla själar af
finare odling, af upphöjdare känslor, begråta i detta
fordom älskvärda folks förvillelser liksom förstörelsen af
ett gemensamt fosterland. Frankrike har förlorat de
män, eller rättare sagdt den mannen, som med
förnuftets erkända rätt dömde regenterna och folken; verlden
synes öfverlemnad åt utsväfningarne af dess omogna
upplysning, och Europas tidningar bära emellan folkslagen
rysliga berättelser om de blodiga följderna deraf.
Sånggudinnorna, oskiljaktiga ifrån det sanna förnuftet, den
blida menskligheten, den lugnare samfundslefnaden, vana
att skyddas vid en thron, söka en bland Europas och
skola stanna vid den, på hvilken de finna hjeltemodet».
Detta skrefs år 1790. En ödmjukare hyllning i sirligare
form åt Frankrikes supremati, såsom Europas
kulturfolk , har väl aldrig varit gifven. Författaren skulle
upp-lefva den dag, då icke blott denna öfverhöghet för det
närvarande ej längre erkändes, utan äfven dess fordna
rättmätighet på goda grunder skulle bestridas.
I företalet till tragedien «Virginia» yttrar Leopold:
«Den tragedi, som här lemnas allmänheten, är till slaget
vida åtskild från den föregående af samma författare.
Den har ej någon ståt för ögat, som bländar
inbillningen och upphöjer den; ej fördelarna af kontrasten
mellan skiljaktiga folkslag; ej glansen af stora, genom
historien lysande namn; ändtligen ej heller det slags
storhet af intresse, som alltid åtföljer hela nationers öden,
så snart händelsen är dermed på ett nödvändigt sätt
sammanbunden.»
«Händelsen är i denna tragedi mer enskild. Det
är en dotters olycka, en fars förtviflan, sammanbundna
med Roms allmänna tillstånd genom intet annat än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
