Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta företal har sin märkvärdighet genom den
ytterligare belysning, som det sprider öfver Leopolds
sätt att uppfatta tragediens väsen. Han synes förundra
sig öfver att Virginias öde, såsom tragiskt föremål,
Oaktadt flera försök icke velat lyckas i behandlingen.
Han skyller dessa misslyckningar på den
omständigheten att Virginias historia erbjuder blott en enda
situation, som «är till sin natur kort och öfvergående» och
«icke tillräcklig att uppfylla den långa banan af fem
hela akter»; ehuru han sedermera ursäktar sig derför
att under hans behandling af detta ämne det
uppkommit en «trängsel» af händelser, i synnerhet i Jjerde
akten. Skälet till svårigheten att tragiskt behandla detta
ämne måste uppenbarligen sökas annorstädes. Ty först
och främst är det väl icke ovilkorligen nödvändigt att
en tragedi skall sträcka sig genom fem akter; för det
andra måste det alltid kunna bero på skaldens
uppfinning att nöjaktigt motivera katastrofen, som aldrig får
vara godtycklig, utan visa sig såsom en nödvändig följd
dels af föregående händelser, dels af de handlande
sub-jekternas gifna karakterer och beskaffenheten af deras
deraf betingade pathos. Och för detta ändamål
behöfver han utrymme, om han förstår att använda det. I
«Romeo och Julia» och «Othello» t. ex., också enkla
kärlekshistorier i grunden, är de fem akternas utrymme
ingalunda öfverflödigt.
Förklaringen af nämnda svårighet torde säkrast
vara att söka i svaret på den frågan, om Virginia
verkligen är ett tragiskt ämne eller icke? Bland
Aristote-liska poetikens fordringar uppfyller Virginia visserligen
den att genom sitt olycksöde väcka medlidande; men
Aristoteles fordrar lika uttryckligt att detta öde skall vara
sjelfförvålladt, ådraget genom ett felsteg (a^uapr/a),
eom genom döden försonas. Ett sådant saknas hos den
historiska Virginia, hvarföre också hennes död endast
är ömklig, utan att innebära en försoning, ty hon här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
