- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
176

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vackra verser och, hvad som är af allt kanhända mest
att skatta, ett i allmänhet rent, otvunget och harmoniskt
språk». Jag är visserligen icke bland dem som
underkänna det höga värdet af formens fulländning i hvarje
art af poesi, följaktligen äfven tragedien; men om det
är i någon art af poesi, der språkets korrekthet och
förfining lättast kan umbäras, så är det väl i den
dramatiska, der det framställes såsom talspråk, och der man
följaktligen kan tillåta sig hvarje frihet, som ej är
grof-het, platthet eller pöbelaktighet. Också är det väl
endast inom det franska dramat, som man har ett så stort
anspråk på diktionens ytterliga fulländning. Detta
kommer sig deraf, att man der framför allt betraktade det
dramatiska föredraget såsom rhetorisk deklamation; hvaraf
åter följden blef att detta föredrag lätt urartade till
theatraliskt manér, med en gång gifna, oföränderliga
formler och fraser. Så nära stod denna art af drama
under dess sista period att urarta till en tom formalism,
då äfven en af dess mest bildade anhängare kunde,
ehuru med den tvekan, som uttryckes i ordet «kanhända»,
bland alla en tragedies förtjenster skatta det förträffliga
språket mest. Huru fastväxt han var i det franska
ma-néret, huru vigtiga han ansåg alla dess små formaliteter
i afseende på diktionen, ådagalägger han uttryckligen
på ett annat ställe i samma företal, der han yttrar:

«Ibland vårt språks flera brister äro tvenne, som
må i allmänhet anses föga vigtiga, men som likväl ofta
låta med stor olägenhet känna sig i den tragiska
dialogen. 1) Vi äga inga tilltalsord, under den kungliga
eller furstliga värdigheten, sådana som fransmännens
seigneur, madame. När vi ej kunna säga konung,
drottning, prins, prinsessa, äga vi nästan intet sätt att låta
de talande persogerna nämna hvarandra. Ordet herre,
brukadt i denna mening, har ej haft framgång på vår
theater, och har någonting i sanning obehagligt. Jag
har för min del heldre valt att betjena mig af det gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free