Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlorar lifvets sanna väl,
Föraktar lifvets kända pligter;
När dåren, nnder smickrad flärd
Att prisas af en ofödd verld,
Ett namn med prål åt minnet egnar,
Som, blott af maktlöst bögmod spordt,
Blef kanske brottsligt, aldrig stort,
Då blygs jag på mitt slägtes vägnar.
Må känslan för ett namns beröm
Förtjensten dertill evigt nära!
Beröfvom jorden ej en dröm,
Som gjort dess odling, gjort dess ära.
Men ve den dag, förnuftets hand,
Fullkomligt fri ur fördoms band,
Från verldens ögon doket rifver;
Och blottar, vid sin facklas bloss,
Det intet, som belönar oss,
Och den förvillelse oss drifver!
Tänd, konstens unga son, ditt bröst,
Med hopp att seklers undran göra!
Befaren, konungar, en röst,
Hvars dom ej hinner edert öra!
Och du, förföljda, glömda dygd,
Se, lyckligt stolt, i minnets skygd
Din ära ryckt ur grafvens töcken!
En Gud, vårt svaga slägtes vän,
Satt, till dess tröst, Förblindelsen
Vid ingången af lifvets öcken.
Hon egnade den första stod
At snillets vård om jordens länder,
Och satt, till pris för krigarns blod,
Den första krans i dödens hinder;
Hon lifvar sångarns djerfva slag,
Med sprittningen af det behag,
Odödlighetens känsla väcker;
Och forskarn ser, vid lampan böjd,
Ur hennes fjerrglas, arm och nöjd,
Det ljus han genom sekler sträcker.
Bryt denna trollmakts gyllne staf,
Och inga snillen längre brinna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
