Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och le med mildt behag vid ropen, som de gifva;
Det är en lindrig hämnd, som kristendomen tål.
Fly stojet. Rodna ej att undan verlden gömmas.
Mot hennes spotska blick förnuftets mognad ställ.
Ve den, som, för att tro sig sall,
Af andra måste ses, af andra sådan dömmas;
Som trånar med sig sjelf och heldre, än att glömmas,
Dör främling i sitt eget tjell.
Min son, haf bygden kär; var känslig för naturen:
Man hårdnar under konstens band.
Byt stadens täppta barm mot sjöar, skog och land;
Se träden utan skrank och fogeln utom buren.
Säg ofta: det är här naturen menskan ställt;
Här var dess hjerta rent och hennes tillstånd sällt;
Det är ej här dess dygd sin första bane funnit;
Det är bland slussar, hvalf, kolonner, torn och slott,
Hon lasten pryda lärt, förtryckets boja fått,
Och hennes kungars blod för upprorsbilan runnit.
Så ljuf som skördens glans, som gräsets bädd så len
Är hjertats känsla här och hvart begär den väcker.
Det hårda brottet föds bland dessa block af sten,
Med hvilka det till skyn en jemnhög panna sträcker.
Den poetiska temperaturen stiger mot slutet:
Ehuru dröjd, min son, han kommer dock, den dag,
Som skall sin vinterfrost kring dina skuldror tömma,
Skall lemna tom din stol i vänners aftonlag,
Och dig till sparsamt bord och enslig säng fördömma.
Förstå den svåra konst att åldras med behag!
Naturen blifve här din tröst, liksom din regel.
Den sol, som nedergår, ännu sin skönhet har,
Och seglarn, som från sjön sig inåt hamnen drar,
Med sakta vaggad fart och sammandragna segel,
Behagar än vår syn och håller skådarn qvar.
Hvar tid sitt värde har, sin daning, sina seder.
Erfarenhetens dag ger vigt, om den gör tung.
En grånad filosof är mensklighetens kung.
Men det är rätt, min son, att åldern saknar heder,
När hon är barnslig nog att vilja synas ung.
Min son, ett sorgligt ord skall min predikan sluta:
Gifs en fullkomligt säll bland jordens barn? Ack nej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
