Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ, som, upprorisk mot verldsstyrelsen, ömsom
bannande och ömsom hånande, kastar sitt hemska sken
öfver afgrunderna af det menskliga eländet. Derföre står
han beundransvärd och afskräckande genom sin egen
personlighet, såsom en fallen erkeengel, en ny Lucifer,
fängslande intresset genom sitt trots, sitt tvifvel och sin
förtviflan. Det är hans egen individualitet, som lånar
en poetisk glans åt hans dikter.
Samma prosaiskt ledsamma verldsåsigt uppfyller
äfven skaldestycket «Arens flygt»; en predikan om
fruktlösheten af menniskors sträfvanden, hvilka ändå sluta
med «slag, vattensot, podager Och sten i blåsorna och
taggar der du vet». Sjelfva tanken på döden får ej
in-gifva den arma menniskan något lugn, ty vid den
yttersta ålderdomens gräns «stå doktor, systerbarn, prest och
värderingsmän». Dock sträfvar skalden här mot slutet
till en viss försoning.
Vår lefnad är en stråt, der vi med trötthet ila.
Hvar dödlig ser ett mål, hvars lugn han uppnå vill.
Vi hinna detta mål, men ack! ej denna hvila;
Och denna mödans gräns vi sågo — är ej till. *
Så jagar oss ett hopp, hvars fyllnad vi ej smaka,
Tills vi på branten stå af glömskans mörka strand.
Väl den, Orest, som ser, då ögat vänds tillbaka,
En blomma eller två, som såddes af dess hand.
Men ve det ögonkast, du här tillbaka skickar
Från dina sista fjät på dina fordna dar,
Om ingen lemning finns, till tröst för dina blickar,
Af mödor eller dygd, som vittnar hvad du var.
Med smärta skall du då din tomma lefnad finna
En ryslig öcken lik, till evigt mörker dömd;
Och lik en skingrad dunst din varelse försvinna,
Föraktad af dig sjelf, af efterverlden glömd.
Gör godt, var nyttig, lef i dina mödors minne!
Då skall du, af din dygd och landsmäns aktning stödd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
