Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständig roll, utan en antydning af något högre och
heligare, och blifver derigenom otillfredsställande så i
filosofiskt som poetiskt afseende.
Den största poetiska förtjensten tillhörer bland
Leopolds s. k. moraliska sånger «Vänskapen eller hvad man
vill». Sjelfva Hammarsköld gör Leopold rättvisa i
afseende på detta enda stycke. «Det är», säger
Hammarsköld i sina förut citerade Kritiska bref, «af så
öfver-träffande förtjenst att om det endast blefve qvar, kunde
allt det öfriga af hans trenne delar genast öfverlemnas
åt lågorna; och jag är säker på att för vår auktors
poetiska ära skulle det varit allra tj enligas t om aldrig något
annat än detta af hans arbeten sett dagsljuset. Ty här
råder en så sann, så lugnt svårmodig känsla, en så jemn
styrka, en så liflig fantasi i förening med den ledigaste
och mest harmoniska verstakt.»
Mörka, olycksfulla öden,
Ater, åter rasen Jl
Är då lugnets hopp förbi?
Kunna grafven blott och döden
Emot er min fristad bli?
Från min vårdags första stunder
Var ert hat min kända lott:
Blomman var för ögat blott,
Ormen hväste ren derunder,
Och han har mitt hjerta nått.
Ja, han detta hjerta nådde:
Fåfäng var min oskulds frid,
Fåfäng mannavettets strid,
Fåfäng dygden; — furien rådde,
Och har fäst sig derinvid!
En gång sågs en gudom ila
Till min tröst i plågans år:
Hoppet glänste i dess spår; —
Men — så glänser bödelns bila
/ Den minut hon höjs och slår!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
