Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vet du, om ett bröst som ljummas
Ej skall isas snart kanske?
Och er vänskaps anlete
Från en skönhets bli en gummas,
Vissnadt, kallt och trånande?
Vet du, om du ej skall skåda
Den, som svor åt dina dar
Allt hvad lifvet ömmast har,
Snart med bortvänd blick förrada
Bojans tvång, som blott är qvar?
Och den re’n af bojan tryckta
Fly en dag ur slitna band,
Som du öfver fält och strand
Ser den frälsta fogeln flykta
Ur den häpna ägarns handP
Vet du, om du mer skall njuta
Någon tröstad stund igen?
Eller nå’nsin finna se’n
Någon vänlig hand att sluta
De förgråtna ögonen.
Vänskap, himlarnas försköning,
Evigt flydd från stoftets flärd!
Vare jag din sällhet värd,
Utan hopp till en belöning,
Som blef jorden ej beskärd.
Huru poemet «Sommar och Vinter» kommit att få
plats bland de allmänna sångerna är ej lätt att fatta.
Det utgöres blott af en artig kompliment åt ett
fruntimmer, som synes hafva varit författarens värdinna
under någon hans sommarvistelse på landet, och är såsom
sådant ett täckt och lifligt stycke, såsom författarens
alla dikter i denna genre. Under namn af Timon
skildrar han sin förtjusning öfver Eglés skönhet och
godhet, och antyder det sällskap, hvaraf hon var omgifven:
Nu, — man gäspe, längst och bäst man gitter,
Åt idyllens tråkiga chimér:
Fältens ljufva grönska, skogens qvitter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
